Min första kärlek

Oj ett stort ämne. De finns ju lite olika syn på första kärleken.
När jag gick i tvåan så hade vi en kille som hette lars göran i klassen som vi lekte pussjage ofta med, en dag fick jag en rosa plastring i ett litet paket med lapoen får jag chans på dig? De va ju en slags första kärlek som pirrade till i magen men kanske ändå inte den första "kärleken" som så. Sen när jag gick i hmm va va de femman tror jag de va så va de en kille som hette christoffer som följde med mig hem en dag, vi satt och spelade 8bit nintendo och åt popcorn , han satt o frågade va jag skulle svara om den i klassen eller den eller den i klassen skulle fråga chans på mig han gick igenom varenda kille i klassen tills de bara va han kvar efter nån minuts tystnad så frågade han: va skulle du svara om jag frågade chans... Jag minns att jag blev hur nervös som helst för nog va jag ju lite småkär i han. Jag skulle svara ja sa jag. Då säger han för jag vill fråga de på dig... Hihi så himla sött när man tänker tillbaka på de. Men de va väl inte heller den första kärleken kanske som så. Min första kärlek är en kille som heter Daniel. Vi va ihop i sjuan. Han va mitt allt när vi va ihop och vi har haft några av de romantiskaste och finaste minnerna tillsammans. Vi har suttit på bryggan o bara kramats och lyssnat på vattenfallet, vi har suttit och bara hållt om varandra och tittat på fullmånen ja och många många fler fina minnen. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!