fredag 26 februari 2010
Äntligen fredag!
Idag är de äntligen fredag,igår gjorde vi smörgåstårta,himla gott. Idag och igår är/va älsklingen ledig pga takras risk. Idag blir de plugga och massa mys med familjen. De retar i min hals idag och gör lite ont i ena örat,hoppas de går över snart! Har en himla massa tvätt att ta tag i,inget roligt att tvätta eller att vika tvätt men men de måste göras!
GRATTIS GUMMAN!
Min underbara vän M har inatt fått sitt andra barn. En liten son på 3090g o 48cm. En liten underbart söt Loke. Jätte grattis gumman,så glad för din skull!
torsdag 25 februari 2010
killigt och tjejigt
De här med killgt och tjejigt. Alltså typ flickor ska leka me dockor och pojkar med bilar och tjejer ska ha rosa och pojkar blått. Jag själv anser att de e bullshit. Varför ska de va så liksom,låt barnen leka med de dom trivs att leka me i leksaks väg. Visst våra pojkar har mest bilar och liknande men dom har även 2 lr 3 dockor och ngr barbiehästar o lite andra sk"flicksaker". Samma med kläder visst dom har mycke blått men de beror mest på att dom har mycket jeans annars i tröjväg har dom både rött,grönt,vitt och ROSA m.fl. Sen skulle jag dock aldrig ta på ngn av våra pojkar en klänning tex för de tycker jag e lite för tjejigt. Så slutsatsen är väl att jag är rätt så delad i denna mening...
onsdag 24 februari 2010
Återblickar förlossningarna
De här me förlossningar de är verkligen något helt fantastiskt..
Här kommer mina förlossningsberättelser och bilder ,lite längre ner finns de även bilder och filmer från 4d ultraljud som är tuffa att se:)
William i magen
Värkarna har börjat kännas
William ngn timme gammal
William förlossningsberättelse
Då ska vi se här kommer min förlossningberättelse om när våran lilla s.k *bubba* föddes*ler*. Minns inte exakt alla tider men på ett ungefär.
Jag hade haft graviditetsklåda i ett par veckor och under den senaste veckan hade jag vart inne hos min barnmorska ett antal gånger för att få något som hjälpte men till slut när jag inte kunde sova utan fick ha is på kroppen för att de inte skulle klia så stod jag inte ut längre.
Lördagen den 10 juli (38+3) hade jag fått nog, vi ringde in till förlossningen och pratade med dom. Dom sa att vi var välkomna in så vi skulle få prata med en läkare om de hela.
Vi åkte in vid 12-tiden och vi fick komma in på ett intagningsrum där dom tog ctg och allt va bra med bebben.
Vid 13-tiden fick vi äntligen prata med en underbar läkare (Lars Rubhin) om de hela. De bestämdes efter mycket diskussion fram o tillbaka att de tillslut skulle sättas i gång. Läkaren gick sin väg och informerade barnmoskan om de hela. Barnmorskan kom och pratade med oss och sa att vi skulle ta och åka hem och äta ordenligt och packa ihop en väska och sedan va vi välkomna in för igång- sättning.
Jag tänkte inte så mycket mer på de just då utan vi gick ut från förlossningen och satte oss i bilen. Då kom tankarna..*shit,va har vi gett oss in på?!* Va ju helt inställd på att vi inte skulle få igång-sättning men nu hade vi fått som vi velat.
Bilfärden hem va rätt tyst,vi båda satt nog och tänkte. Ja tankarna snurrade på mig i alla fall. Innan vi va hemma diskuterade vi lite om va vi skulle äta. Först pratade vi om att laga något gott men kom sedan fram till att vi båda va alldelles för nervösa för att dra ut på de här så vi bestämde oss för att beställa pizza. Sagt och gjort pizzan kom och vi käkade. Efter att viu båda hade ätit upp satte vi oss och tittade på varandra och båda sa *jaha va gör vi nu?**ler* Dags att packa väskan hur som helst men tjena va nu va man hjärndöd också va skulle man ha med sig? Jag spranf runt i lägenheten som en galning utan att packa en enda grej. Jag sprang t.ex och letade efter tandborsten i alla möjliga rum trots att den ligger ju såklart på toan*hehe*
Efter mycket snurrande och tio tusen frågor om hade vi med oss allt nu från både min och Patriks sida så hade vi äntligen fått ihop en väska. Patrik packade in babyskyddet och väskan i bilen medans jag gick och tog mig en dusch. Sedan bar de av mot förlossningen. Under bilfärden in så vet jag inte hur många gånger jag frågade patrik..ska vi kanske inte ta och åka hem istället igen i alla fall?!*ler* fast de va ju inte de jag ville. Men Patrik underbar som han är peppade mig bara och sa nej då de här kommer att gå så bra så. Jag minns att jag tänkte *men herregud hur kan han vara så lugn?* nästa tanke blev *tjae han är ju norrlänging så*hehe* men hans lugn va erormt bra ändå de gjorde att jag blev lugnare också.
Vid 15.15- tiden va vi äntligen framme på förlossningen..*uh, va de pirrade i magen*..
Vi fick koma in på ett intagningrum och dom tog ctg igen och allt va bra med bebben som höll på att sparka för fullt. Ibland lät de till och med som att ctg-maskinen skulle gå sönder.*ler*
De kom in en undersköterska som förklarade hur de hela skulle gå till. Sedan fick vi gå in och göra en undersökning där dom kollade hur tappen var. Den var mjuk och kort så någon gel skulle inte behövas.
Vi fick ett förlossningsrum vid 15.45. Jag minns att jag tyckte de såg så himla trist ut men men de va inte mycket att välja på.
Kl. 16 stoppade dom in en tablett som skulle sätta igång de hela.
Patrik och jag satt och småpratade lite om allt möjligt och skojade. Vi löste även ett par korsord och allt va bra. Strax efter 17 tiden så började jag känna lite värkar, men inget som gjorde speciellt ont.Jag kommer ihåg att jag tänkte ..^*ja men e de bara så här de kommer att kännas då är de ju no big deal*hehe trodde jag ja!
Vid 18 tiden så tog dom hål på hinnorna för att de skulle sätta igång de hela de rann ut en del vatten och de såg klart o fint ut.
Dom ville även att jag skulle gå upp o röra på mig för att få de att komma igång. Barnmoskan lämnade rummet och jag sa till Patrik att de kan jag ju inte göra de rinner ju en hel flod där nere. Till svar fick jag ne men de känns nog mer än va de är..
Hmm ja kanske de tänkte jag och gav de ett försök. Ställde mig upp och pang en sek senare va byxor o allt från midjan och neråt dygnblött och en stor pöl låg på golvet. Patrik började vrålskratta och jag kunde inte hålla mig för skratt jag heller men sa samtidigt men gör något då..hans svar blev…va ska jag göra??! Ja men ring på dom elle något svarde jag. Patrik ringde in en undersköterska som kom in och log och sa oj oj oj här va de blött *ler*..
MM svarade jag lite generat..Jag blev lite yr efter de och la mig i sängen efter att ha fått på mig dom ursnygga *elle inte* sjukhus kläderna.
Vid 19 13 togs ctg och allt va bra dom kollade även om de hade hänt något där nere. Tappen va 2 cm och jag va inte mer öppen än ynka 1,5cm.
Nu började värkarna göra ont och jag bad Patrik kalla på barnmorskan. 20.55 kollade hon hur lång de hade kommit..
Tappen va 1cm och till min besvikelse var jag bara öppen 2 cm.
Värkare kom regelbundet med 3 min intervall. Och gjorde nu ont. Jag sa detta till barnmorskan och hon frågade om jag ville testa lustgasen.. Japp de ville jag ..Testade lustgasen och blev lite lullig på en gång..började yra och tyckte jag hörde ett billarm men de försvann snabbt. Tyckte inte lustgasen hjälpte så mycket mot smärtan men man blev lite mindre medveten om de.
22 00 så är känns värkare outhärdliga nästan och en ny barnmorska kommer in och presenterar sig.. Jag säger att jag vill ha något för värkarna och säger att jag önskar eda.
Barnmorskan kollar hur öppen jag är och de visar sig att jag endast e öppen 3 cm men värkarna kommer med 2-3 min intervall. Hon säger åt mig att gå och kissa och de gör jag som en lydande hund. Efter toabesöket ska jag få eda och jag ser fram emot de.. Men de dröjer innan läkaren kommer. Under tiden kopplar dom dropp som ska förstärka värkarna. Dom kopplar även på en skalp elektrod på bebbens huvud.
22.50 kommer läkaren och lägger eda. Jag är vid de här laget helt väck och hör röster som i ett eko o hör dom säga åt Patrik att hålla i mig för jag fick sätta mig upp.
Dom säger åt mig att jag måste sitta helt still. *Men tjena tänker jag mitt i värkarbete när värkarna kommer så här tätt.* Jaja sätter mig upp hur som helst men att sitta still är värre. Patrik håller i mig och dom lyckas lägga edan. De känns skönt äntligen får jag vila en liten stund och först nu tänker jag på vilken underbar undersköterska vi fått som nästan suttit där hela tiden och pratat med mig och patrik.. Nu kan jag äntligen svara henne lite och de blir en mysig pratstund. Dock varar den inte så länge förrän värkarna börjar göra ont igen. Jag får lite saft och några isbitar att knappra på av undersköterskan..MMM underbart!
23.43 sätter dom på droppet och nu börjar värkarna va outhärdliga igen.
00.25 kopplar dom bort skalp elektroden för att dom vill att jag ska gå på toa. Vankar sakta med värkar och droppställning på toan.. De e svårt o kissa för varje gång jag sätter mig ner så kommer de en värk som gör att jag studsar upp som tjuren ferdinan när han sätter sig på biet.
Men efter många om och men får jag ut ett par droppar och drar mig tillbaka till rummet.Efter toabesöket tycker barnmoskan att jag ska stå upp lite försöker göra detta men blir yr och blek. Har under hela graviditeten haft lågt hb så jag lägger mig ner igen.
00.38 kopplar dom på skalp elektråden igen.
00.45 är tappen helt borta och jag är öppen 6 cm. Värkarna e kraftiga men inte så långa.Efter fem minuter stänger dom av droppet. Och värkarna kommer nu med 2 min intervall.
00.55 kontaktar barnmorskan läkaren för att jag har mycket kraftiga värkar. Men efter en stund när droppet varit avstängt går värkarna tillbaka tlll som innan och är inte lika kraftiga.
01.05 är jag helt öppen men huvudet är fortfarande ovanför spinae. Värkarna gör nu grymt OONNTT!
Och jag kommer ihåg att jag säger till Patrik ne nu vill jag inte mer nu vill jag åka hem här ska de inte bli någon bebbe ida.
Men va har man för val?! Hmm inget typ..de e bara att kämpa på.
01.38 blir jag tappad på 300 ml urin och de känns som en lättnad.
01.45 vill jag inte finnas mer känns de som och andas i lustgasen som en skollad råtta. Och nu börjar jag reta mig på barnmorskan som ena stunden säger till mig att du måste andas då jag håller andan under värkarna och när jag väl andas då andas jag för fort säger hon..hmm då kom tanken*men kärring kom hit o andas själv dårå*hehe* att man kan bli så arg på så lite.
Värkarna blir nu kraftigare och huvudet har trängt ner..värkarna gör svin ont men vet ni va dom gör då? Dom sätter ig¨ång droppet..NEEEJJJJ skriker jag inte den dom gör ju redan grymt ont..och tårarna e inte långt borta nu.
Men snabbt efter dom satt igång droppet känner jag att jag behöver krysta och barnmorskan säger att de bara är att trycka på när jag känner att jag behöver.
02.00 kommer läkarnen in och hon säger åt mig att dom kanske behöver ta och använda sugklocka så både jag börjart va helt slut och bebbens hjärtljud gått ner lite.
Men kl 02.05 ploppar han äntligen ut… och jag får upp han på magen..åh så underbart …nu va smärtan som bortblåst..
Dom tar honom och springer i väg med honom..jag fattar inte så mycket och tänker jaja de e väl normalt..e lite allmänt väck efter all lustgas. Men efter någon minut berättar undersköterskan snällt att han på vägen ut svalt lite för mycket fostervatten så dom ska suga honom. Under tiden krystar jag ut moderkakan som känns som ingenting en krystvärk sedan va de klart. Barnmoskan undersöker den och kallar in läkaren för att va säker på att den e hel men de visar den sig vara .Jag sprack nästan inget alls bara ett litet litet sår men inget som dom skulle sy. Dom ger mig en spruta för att livmorden ska dra ihop sig.
Ca 02.40 kommer Patrik med floder ur ögonen och ett litet knyte i famnen in i rummet.. Jag frågar tusen frågor o e jätte oroliga men otroligt glad över att dom äntligen kom.
Nu får jag min guldklimp till bröstet.Gud så fin han e …*ler*
03.50 fick vi fika med mackor o päronsaft och en flagga såklart hehe…mm så gott o gud så lyckliga vi va!
Sen va de dags att duscha och jag tycker attt jag skyndar mig jäåttesnabbt men de tog tydligen en 30 min ändå. Jag ville ju tillbaka till min son så fort som möjligt *ler*
05.51 e de dags att få komma upp till bb ..barnmoskan har hämtat en rullstol men envis som jag e säger jag att ne men jag mår bra jag kan gå men nepp de fick jag inte de va bara att lyda och sätta sig i de.. Så upp till bb begav vi oss. De va fullt på bb så vi fick ett rum på gynavd oc de va jätte mysigt… Vilken lycklig familj vi var!
Måndagen den 12 Juli 17 22 lämnar vi bb med våran underbara William 2830 och 47 cm lång…
Ludwig i magen
Ludwig i magen
Ludwig precis nykläckt:)
Ludwig har fått hjälp me att få igång andningen ordentligt
Ludwig inne på neo i sin värmemadrass och sond i näsan och dropp i handen
Ludwigs förlossningsberättelse
Onsdagen den 26 april åkte vi in till förlossningen då jag haft ont i magen o varit helt kallsvettig och haft extrem huvudvärk sedan i måndags.
I dörren öppnade städerskan som va supertrevlig, vi fick gå in på ett intagningsrum och vänta. Efter en stund kom en liten sur tant (om man får säga så) och frågar hur de är. Jag svarar att de är väl okej men inte bra. Då kläcker människan ur sig * ja du ser ju inte så sjuk ut. Hur fn ska man se ut då?? Höll på o ge henne svaret* nemen du, jag tycker de är så himla kul att va på sjukhus o sitta i flera timmar o vänta på läkaren så jag gör de här för skoj skull* Ångrar att jag inte svarade de men men hur som helst. Hon borde bytt jobb me den där städerskan för såna ska inte ha ett sånt jobb. De kopplades en ctg och jag låg med den i ca 40 min efter de gjordes ett ultraljud och de visade sig att de bara va bra med bebben, de konstaterades dock att jag hade fått foglossning. Men de va ju ingen stor grej så vi åkte hem med ett leende.
På fredagen den 28 april 35+4 bar de i väg till sjukhuset igen då huvudvärken och magontet fortfarande inte släppt.
Åkte in till ögonmottagningen för att mäta trycket i ögat då jag haft högt tryck tidigare. De visade sig vara som vi hade misstänk, trycket va för högt och de blev en himla diskussion om vilken medicin som skulle kunna sättas in men de fanns ingen som inte skulle påverka barnet så de beslutades för att förlossningen skulle sättas i gång.
Första tanken då blev *nej men nej vi skulle inte åkt in, vi va ju inte redo än, våran älskade bebbe skulle ju inte komma än på minst 2,5 vecka i alla fall. Vi hade ju tapetseraren hemma hos oss och inte hade vi någon barnvakt fixad till storebror heller så första tanken blev ”shit,va gör vi nu?”*ler*
Vi blev ner skickade till förlossningen för att få en bedömning om hur de skulle sättas igång. Jag gick nervöst ner till förlossningen medans Patrik åkte och hämtade storebror på dagis.
Vid bedömningen visade de sig att livmodertappen va 50% utplånad och längd knappt 1 cm och öppen knappt 3 cm. När läkaren sa 3 cm blev jag paff och tänkte*hmm ja kanske hade den här lillaknodden ändå inte tänkt vänta så länge till med att komma ut*ler*.
De beslutas att ingen gel elle tablett behövs utan man ska endast sticka hål på hinnorna. Okej svarar jag när jag fått veta beslutet , men till min förvåna plockar läkaren då fram en sån där sticka elle va man ska kalla de som dom sticker hål med. Helt paff harklar jag snabbt fram *kan man inte få åka hem o käka och så först?*
Läkarens svar blev* eh jo men så kan vi göra* och lägger bort stickan.
Lite smått paff fortfarande tar jag på mig byxorna och vandrar sakta ut från förlossningen men hundra olika tankar och kännslor.
Efter någon minut kommer Patrik och hämtar upp mig. Jag berättar att hur dom har beslutat och även om Patrik inte sa så värst mycket om de just då, så lös de nervositet i ögon på honom.
I bilen på vägen hem kändes de som hela hjärnan hade stannat och plötsligt utbrister jag*barnvakt, vi måste ju ha barnvakt. Vilket va enklare sagt än gjort när Patriks föräldrar bor i norrland och mina i Göteborg och ingen av mina har körkort. Men vi var ju som sagt tvungna att ha barnvakt så de blev till att ringa min mamma och som jag misstänkte gick hon upp på högvarv och blev tio ggr mer nervös än va jag va.
Vi åker hem för att packa väskan men precis som förra gången så blev man hjärndöd och visste helt plötsligt inte alls va man skulle ha med sig eller vad man skulle kunna tänka sig behöva.
Nå väl efter många om o men så fick vi ihop en väska och slängt i oss lite mat. Sedan kom mamma som va uppe på högvarv.
Vid halv sju på kvällen bar de av mot förlossningen. De jobbigaste just då att handskas med va inte nervositeten utan tanken på att behöva vara ifrån min älskade William som självklart blev ledsen när mamma pappa åkte.
18 50 är vi inne på fölossningen och får komma in på ett intagningsrum. Barnmorskan sussane kommer in o presenterar sig och kopplar på en ctg. Kl 19.00 spräcker hon hål på hinnorna och nu skojar jag inte men de fullkomlit forsar ur fostervatten*hehe*.
De fortsätter forsa ur en bra stund och hela sängen blir nästan genomvåt*ler* när stackars Susanne springer och hämtar binda på binda och byter sängkläder så lyckas hon även kläcka ur sig*men Linda ,du kissar väl inte samtidigt nu?*Första tanken blev skojar hon med mig?vem sätter sig och kissar samtidigt?Jag höll på att svara *jo me du, jag kände att jag va lite kissnödig och du sitter ju ändå där och torkar så* hehe* ne då skämt o sido de enda svaret jag får fram blir ett skratt och nej de lovar jag.*
Redan vid 19.30 hade jag sammandragningar varanan minut men inget som gjorde särskilt ont. Vid 20.00 tiden kopplar dom inte värkstimulerande dropp 10ml/h..
Vid 21 00 börjar värkarna göra ont men de går att stå ut eller ja man har ju inte så mycket val*ler*. Patrik och jag sitter o löser korsord och småpratar lite. De som finns i mitt huvud hela tiden är bebben i magen och min älskade william, jag ber även Patrik gå ut o ringa och kolla hur de är med william. Patrik kommer tillbaka efter några minuter och säger att allt är bra me willaim, vilket gör att jag blir lite lugnare. Nu har de även blivit ett himla rännande av mig på toa under tjugo minuter sprang jag väl på toa än si så där 10 ggr minst och varje gång jag ställde mig upp kom de väl en si så där halv liter fostervatten till*hehe* nedå men åtminstone kändes de som de.
Vid 21 30 är de barnmorskebyte och barnmorskan Kerstin som var helt underbar tar över.
Vid 22 00 är jag öppen 4 cm och vi får då flytta in på en förlossningssal. Sal 5 blev våran.
Nu börjar värkarna bli starkare och jag minns att jag sa till Patrik *hur fan kan man vara så här dum i huvudet o göra om något sånt här* sen minns jag också att jag sa som de flesta andra att* jag aldrig mer ska ha något mer barn*.
Har nu även börjat använda den berömda lustgasen men tycker även denna gången att den inte hjälper speciellt mycket utan mest som en liten billig fylla. Säger till barnmorskan att jag skulle vilja ha eda. De kopplas in sånt där dropp som man måste få innan eda läggs.
Vid 22 40 ringer barnmorskan narkosläkaren som just då är upptagne men lovar komma så fort han kan.
Vid 23 00 gör värkarna riktigt ont o jag andas mer lustgas än ngt annat.Barnmorskan gör en koll och konstaterar att jag är öppen 6 cm.
Bara????utbrister jag och barnmorskan bara ler och säger jo men nu går de framåt. *Framåt?tänker jag,ska jag ha så här ont i fyra timmar till, nehe du tack!(tänkte så eftersom de brukar ju sägas att man öppnas 1 cm i timmen)*
Jag vet inte hur men trots att jag har så ont så mellan värkarna lyckas jag få fram jag älskar dig till Patrik flera ggr om.
Tyckte han va sån otrolig hjälp, att han bara stod där och höll min hand va till och med bättre smärtlindring än lustgasen.
23.15 kommer äntligen den där narkosläkaren. Värkarna gör nu grymt ont och jag vrider och vänder mig i sängen medans jag hör hur dom tjatar på mig att jag måste ligga still. Jag gör allt jag kan och lyckas till slut lägga mig på sida och ligger och still och plågar igenom mig två värkar, och innan den tredje värken kommer hinner jag tänka *ska gubbf*n aldrig lägga edan* När den tredje värken kommer fixar jag inte att ligga still längre för de börjar trycka på neråt och då kläcker den där sega narkosläkaren ur sig*ne men vi får spola den här iden*
Så arg som jag blev då har jag nog aldrig vart nästan*ler* de va nästan så han fick sig en fot i huvudet när värken kom* Narkosläkaren lämnar rummet och nästa värk kommer som också trycker på och utan att ha förstått att de är krystvärkar svär jag *men stick för fan då, jag har ju för fan legat still’ och nu kommer även tårarna me.
Är nu öppen 10 cm och de är bara att fortsätta krysta som gäller utan eda. Liggande nästan på mage krystar jag för fulla muggar näe barnmorskan säger åt mig gång på gång att jag måste vända mig.
Jag är för borta för att höra detta men under några sekunders paus mellan värkarna hör jag hur hon säger me sin snälla röst* men Linda ,jag kan inte ha dig krystande liggande på mage* Jag gör då ett gott försök att vända mig om o med hjälp av barnmorskan och undersköterskan lyckas jag vänt mig.
Nu är de riktigt jobbigt och jag vill inte vara me mer säger jag flera ggr om och säger att jag vill åka hem men man har ju inte så mycket till val de är bara att pressa ut ungen*ler*
När den tredje krystvärken kommer lyckas huvudet komma ut men kroppen är kvar o de gör grymt ooooonnnnttt. Så jag tänker *dra ut ungen nu då glr va som helst men dra ut bebben* Pappa Patrik säger så söt *han är helt perfekt* när endast huvudet syns *ler stort*
Barnmorskan säger att jag ska ta i ordentligt på nästa krystvärk men så ont som de gör så försöker jag krysta utan att ha krystvärk för att få bebben* Till slut efter en evighet känns de som så kommer den fjärde krystvärken och kroppen slinker ut.
23.25 i vecka 35+4 föddes vår älskade Ludwig 2970g 49 cm lång och helt perfekt.
Från 6 cm till 10 på 15 min och sedan 10 min krystvärkar*ler*
Nog e jag sur för att jag inte fick den där edan men samtidigt stolt över att ha gjort de utan.
Emilio i magen i vecka 8
4d ul
4d ul på tittut i stockholm med emilio i magen
4d ultraljud på tittut i stockholm med emilio i magen 
Lille Busen i magen 
Emilio i magen 
Några minuter gammal 
Stolt pappa med sin tredje son 
Emilios förlosssnings- berättelse. Dagen vi väntat och längtat så efter hade äntligen kommit, fredagen den 31 augusti. Vi skulle va inne på förlossningen för igångsättning klockan 8 men som vanligt som virriga småbarnsföräldrar så blev vi såklart sena iväg. När vi äntligen kommit ut i bilen och börjat åka så ringde Patrik till förlossningen och meddelade att vi skulle bli lite sena in. Barnmorskan som svarade önskade oss välkomna. Klockan va nästan halv 9 när vi kom in till förlossningen. Nervös och förväntansfulla ringde vi på klockan och en trevlig barnmorska kom och öppnade, vi fick sätta oss ner i väntrummet och vänta, vi båda satt väldigt tysta och höll varandra i handen och gav varandra små blickar ibland som sa allt om va den andra kände, nervösa lyckliga och ivriga. Klockan blev 9 innan vi blev invisade på ett undersökningsrum, strax därefter kom läkaren in, en väldigt stressig läkare fast ändå helt okej. Jag va bara öppen 1,5 cm och cervix 3 cm lång, när läkaren sa dom orden drog jag en liten suck och tänkte, fy tusan o jag som haft såna förvärkar som gjort så ont så ont och så har dom inte gjort någon nytta alls, hann även tänka att om förvärkarna gjort så här ont utan att göra någon vidare nytta hur ont kommer inte dom riktiga värkarna göra nu då, usch ne nu vill jag hem igen tänkte jag fast de ville jag ju såklart inte egentligen. De beslutades att de skulle sättas igång med cetotec. Barnmorskan lägger in cetotecen och sen blir vi invisade till ett förlossningsrum. Där sätter vi oss och lyssnar på lite radio och tar de mest lugn, både jag och Patrik är ganska tysta och båda två tänker nog på både de ena och de andra. Klockan tickade på och inget hände eller kändes överhuvudtaget så vi beslutade oss för att gå och ta en liten fika på sjukhus fiket, sagt och gjort så bar de av mot fiket. En fralla och en cola vart de för mig och Patrik tog en fralla och en mazarin och en cola, vi satt där och småsnackade och skojade om både de ena och de andra. Precis när vi skulle resa oss för att gå slog tanken mig ” tänk om vattnet går här mitt bland alla folk när jag ställer mig upp nu”. Men som tur va gjorde de inte de, vi gick tillbaka sakta mot förlossningen,på vägen dit stannade vi till vid kiosken och just denna dag hade aftonbladet erbjudande att per gessles nya skiva följde med i bilagen, och eftersom vi inte hade med oss någon egen musik bestämde vi oss för att köpa den. Sagt och gjort sen bar de av mot förlossningen, när vi står i hissen frågar patrik om vilket nummer vi hade på förlossningssalen, länge funderar vi båda och kommer fram till att ingen av oss kommer ihåg, så lite generade gå vi till barnmorskan och frågar om vilket rum de va, nummer 6 va de. Vi går in på rummet och sätter oss en stund och lyssnar på nyinköpta skivan och ingen av oss tycker den va särskilt bra tyvärr så vi slår på radion i stället. Klockan tickade på och blev 11 och inget hade hänt fortfarande, så vi beslutar om att vi kanske ta och käka lunch så patrik går och frågar om de är okej att vi åker iväg till mc donald och käkar, första barnmorskan är väldigt skeptisk och frågar en kollega som inte är lika skeptisk. Hon kommer in i rummet och tar ett ctg och allt är bra med bebben och fortfarande inga värkar. Och precis innan hon går ut ur rummet säger hon en ganska komisk sak. Hon säger: eftersom du inte är min mamma så ska jag kolla med din barnmorska va hon tycker om ni ska åka eller inte. Hmm tänkte jag och funderade länge, vadå inte min mamma, ne de är väl klart jag inte e hennes mamma ,damen är ju minst 25 år äldre än mig. Så när hon lämnat rummet va jag tvungen att fråga patrik om va hon menade med de egentligen och såklart menade hon ju att jag inte va hennes patient fast i andra ord. Ja e man trög så e man *haha*. Våran barnmorska kommer in och säger att de är helt grönt att vi åker iväg och äter. Då så bar de av mot bilen och iväg mot mc donald, jag frågar patrik om vi inte kan ta en sväng hem med så jag får pussa om mina små prinsar där hemma lite till, först är patrik lite små skeptiskt ifall de skulle sätta i gång hemma i och med att de gått så fort dom andra förlossningarna, fast till slut bestämmer vi oss för att de skulle va ganska skönt att få komma hem en liten sväng, så vi åker och köper mat på mc donald och åker hem och äter. När vi kommer hem blir barnen överlyckliga att se mamma och pappa igen. Vi äter och sen går jag och ludwig och läser en av hans böcker och har en riktig mysstund tillsammans.Vid strax efter ett börjar jag känna lite molande värk men absolut inget som gör direkt ont men vi bestämmer i alla fall att de kanske är bäst att åka in igen, så då bar de av mot förlossningen igen. Tio minuter senare är klockan halv två och vi är inne på förlossningen igen. Vi går in på rummet och sätter oss och spelar lite poker och lyssnar på radion, minns att vi hade rix fm på och att programledaren maria precis blev avbytt av micke. Klockan är nu ca kvart över 2 och nu börjar de kännas som värkar, kallar på barnmorskan och berättar detta, hon säger då i samma stund att nu ska hon gå av sitt pass och att hon ska meddela den nya barnmorskan att värkarna börjat kännas av litegrann. Klockan går och jag försöker koncentrera mig så mycke de går på pokern men tillslut så måste jag ställa mig upp för helt plötsligt smärtar de till så in i bomben med värkar.Kvart i 3 så känner jag att de börjar göra riktigt ont och att de nu verkligen är riktiga värkar som känns, ringer återigen på barnmorskan och den nya barnmorskan kommer in och presenterar sig och gör även en undersökning, nu är jag 3 cm öppen, suck tänker jag bara ynka tre och detta som gör så grymt ont nu. Hon frågar om jag vill använda lustgasen och jag tackar gladligen ja. Jag börjar andas lustgas och känner redan efter första in andningen att allting börjar snurra och de känns som man fått i sig en hel absolut vodka eller nåt liknande. Andas i lustgasen varje värk och nu börjar de bli en dimma allt ihop. Vet att jag kollade på klockan 15.10 och säger till patrik är klockan bara tio över tre, och jag tycker de känns som en hel evighet. Säger till honom att de gör ont och att jag vill ha eda. Minns sen att en kort stund senare så frågar patrik hur de går för mig, vet att jag ville svara men fick inte fram ett enda ord. Hör hur han säger att ne nu får dom ta och fixa den där eda’n. Hör sedan att efter ett litet tag kommer barnmorskan in och kollar läget med oss, hör nu bara massa röster och är inte riktigt medveten om vad dom säger. Känner efter en stund att dom håller på och grejar med mina händer och att de sticker till lite smått,minns att tanken slog mig att sätter dom akupunktur nu, jag som är nålrädd och absolut inte vill ha de , men har inte ork att bry mig, men självklart är de ju inte de utan dom förbereder ju inför eda’n. I denna stund känns de som att jag är i ett rum och ligger på en snurrade platta och folk springer runt omkring mig och min enda vän är lustgasen, just i denna stund tittar jag för första gången sen jag började andas lustgas upp och ser patrik bekymmersamma lidande blick, han pussar mig på magen vilket jag knappt känner, utan känner bara att de snurrar och att de som små sticker till lite på magen när han pussar. Minns att de snurrade hundra tankar i huvudet på mig om allt annat möjligt än själva förlossningen, plötsligt kommer en tanke om förlossningen och om hur ofta jag värkar egentligen, känner inte när dom börjar eller slutar utan känner bara att de gör ont precis hela tiden. Smärtan va så grym att jag svimmade av ett antal gånger från och till, minns vid varje gång jag gjorde de för i samma stund som jag svimmade tappade jag nästan lustgasmasken och så fort jag kvickande till så drog jag åt mig lustgasen de snabbaste jag kunde, de va ju de enda som hjälpte. Hör plötsligt en manlig röst babbla om något, hör att de inte är min älskling, utan en läkare. Han säger till mig att lägga mig på sida, förstår inte riktigt just då varför men när patrik säger att nu ska du få hjälp så knäpper de till i huvudet och på 3 röda ligger jag på sida, läkaren ber mig sedan att puta med ryggen, väck som jag va putar jag ut rumpan*hehe* varpå dom säger ne ryggen, snabbt försöker jag få kontroll över kroppen men kroppen vill inte riktigt lyda, minns att inombords skällde jag på mig själv att jag måste fixa detta nu om jag ska få den där eda’n någon gång och till slut putas ryggen ut. tänker och säger inom mig till mig själv ligg för fan still nu linda ligg för tusan still, kramar om lustgasen så den nästan går sönder vid varje värk, då hör jag hur den manliga rösten säger att ja jag vet inte om du kommer ha så mycke nytta av den här men. Skit samma tänker jag lägg den för tusan bara.Känner hur de sticker till i ryggen och jag rycker till, i samma stund svimmar jag ytterliggare en gång och ett antal sekunder senare hör jag hur patrik och barnmorskan försöker prata med mig och frågar om jag vill fortsätta ligga på sida, får fortfarande inte fram ett ord, hör hur dom säger att jag ligger väldigt långt ut på kanten och dom vill att jag flyttar in. Ytterliggare en gång på 3 röda svänger jag runt med kalaskulan på magen och ligger helt plötsligt på rygg igen. Tar lite hjälp av journalen med tipunkter nu, klockan va ca 15 50 när eda’n lades.klockan 16.15 så är barnmorskan på väg ut ur rummet för en liten stund men får vända i dörren då vattnet går och jag börjar krysta. Känner hur någon drar tag i min” bästa vän i denna stund(lustgasen) och säger att nu linda nu får du släppa den för nu måste du va med för nu kommer bebisen. Väck som jag är reagerar jag inte speciellt på de och rycker åt mig lustgasen igen, andas som en vrålgalningen i den och känner hur de blir varmt där nere av vattnet som rinner, sen trycker de på en gång och blir jätte varmt och poff så är han där, våran tredje prins,våran älskade Emilio.2630 g och 48 cm lång och helt perfekt. Jag kvicknar till snabbt så fort han kommit ut och överger såklart min bästa vän(lustgsen) för att istället ägna mig åt mina älsklingar.
Sebastian i magen v 37+4.jpg)
sebastian i 4d ul i vecka 12
Sebastian ul i film v 12
Sebastian i 4d v 12
Sebastian v 12 
Sebastian v.18 
Fint väder ute hade vi oxå
Ctg kurvan
Patrik testar lustgasen 
O så här blir man utav den'hehe' 
Nu gör de riktigt ont 
Den berömda brickan 
Några minuter gammal bara 
Sebastians förlossning: Dagen hade kommit, de va nu dags för igångsättning av förlossningen. Vi hade fått tid kl åtta på special förlossningen på östra sjukhuset i Göteborg. Som vanligt när vi behöver va som mest utvilade så va både jag och Patrik jätte trötta då vi inte gått o lagt oss förrän klockan 2 på natten. Ja då kan man ju undra varför vi inte la oss i tid istället, jo för som vanligt så sprang vi runt som virriga hönor i sista sekund/kvällen och letade efter saker vi skulle ha med och fixade och donade. Hur som helst dagen va här och efter att några tårar fallit hemma för min del då jag hade ångest inför att vara ifrån våra älskade barn så bar bilen i alla fall iväg mot sjukhuset. Vi blev lite sena iväg hemifrån och som socker på de så va de självklart kö i tingstadstunneln så när klockan närmade sig åtta så ringde Patrik till förlossningen och sa att vi kommer att bli ngt försenade. När vi väl kom fram så tog de sitt lilla tag att parkera och jag minns att jag sa innan jag klev ur bilen att nu åker vi hem iställetMen ne de gick ju inte, nu va vi ju här och vi skulle äntligen få träffa våran lille buse i magen. När vi kom upp på spec förl så öppnade en undersköterska och visade oss in i de tomma väntrummet där de va som en bastu. Redan när vi åkte hemifrån så var de 25 grader varmt,så jag fasade inför värmen denna dagen. Nåväl vi gick i alla fall in och satte oss på dom obekväma stolarna i de lilla tråkiga väntrummet där de inte ens fanns en tidning att läsa eller jo vänta en fanns de faktiskt,tidningen hälsa och de stod verkligen inget vettigt eller intressant för fem öre i den. Klockande tickade och klockan 09.30 kommer de ett klapprande ljud, en barnmorska i röda trätrallor kommer in i rummet,på bred skånska presenterar hon sig och till vår besvikelse säger hon att hon inte ska ta hand om oss riktigt än men att dom har ett rum för oss men att de är fullt just nu och att vi snart ska få komma in rummet. Jahopp tänkte nog både jag och Patrik, man vet ju va de där snart i sjukvårdens ord betyder om ngr timmar med andra ord. Samtidigt slog tanken mig att varför i hela världen ska vi sitta här o vänta om dom har ett rum till oss…hmm aja kanske ngn som har fött precis möjligtvis tänkte jag o suckade. Tiden fortsatte att ticka på och jag fortsatte gnälla över värmen i de lilla väntrummet och sen gnällde jag väldigt mycke över att dom gett oss en tid klockan åtta o nu va klockan tio o vi satt fortfarande i väntrummet, jag tyckte minsann att jag kunde fått stannat hemma dom två/tre timmarna hos mina barn istället men ne nu satt vi där och tittade in i väggen både jag o patrik. Kl 10.40 kommer barnmorskan in i väntrummet igen och nu äntligen blir vi visade till ett förlossningsrum, rum nummer 105 fick vi. Där kopplade barnmorskan på ctg’n o sen va de bara att sitta o vänta. Men nu hade vi i alla fall våran underbara bebis hjärtljud att lyssna på under tiden och de va som ljuv musik och genast gick tiden mycke fortare kändes de som. Efter en stund me ctg’n så hoppade bebisens puls helt plötsligt ner till 70-80 ett par gånger, vilket oroade mig, men barnmorskan kom efter att de hade gjort så några gånger och förklarade att de va min puls som ctg’n fick in. Pust…vilket tur att de inte va bebisens hjärtljud tänkte jag högt. Efter ytterliggare en stund med ctg’n så kom barnmorskan in på nytt och plockade bort ctg’n och sa att läkaren skulle komma snart för att göra en bedömning men de skulle också dröja ytterliggare för han va upptagen just nu.. Jahopp då va de o vänta igen då. Gick upp ur sängen och satte mig i fåtöljen och löste korsord ihop med Patrik, men de fördrev inte tiden så mycket då alla korsorden va dötrista i princip, ja jo jag lyckades lösa barn-korsordet*wow*,hehe. Klockan 11.30 kom äntligen läkaren in tillsammans med en läkarstudent. Då va de bara att göra de som e sååååå roligt, att lägga upp sig på sängen för läkaren. Medans jag ligger där o känner mig allmänt ut-tittad så frågar läkaren om jag tvättat underlivet…..-eh….JAAA såklart att jag har,pucko,tänkte jag. Men svarade artigt ja,jag duschade ju innan jag kom hit. Fick ett okej till svar sen undersökte läkaren och till min förvåning så va jag öppen 2,5-3cm redan och cervix va utplånat till mer än 50% så läkaren tyckte att ta hål på hinnorna va metoden som skulle användas.- Shit tänkte jag,då går de ju fort ju, samtidigt som jag tänkte nej inte de för jag mindes att med andra sonen så gjorde som likadant o då forsade de fostervatten i princip hela tiden så man kunde knappt gå någonstans utan att bli dyngsur. Men men de va ju bara att acceptera läget. Va nöjd med läkaren i alla fall då han va väldigt trevlig o lite skämtsam, alltid lättare när dom har lätt för att skämta de lättar liksom på stämningen. Minns att jag sa till patrik efter att läkaren gått att nej nu vill jag åka hem,blev himla nervös och påmind om smärtan som skulle komma. Men patrik fick mig att inse att förr eller senare så måste ju bebis ut och visst de va ju sant men inte idag minsann tyckte jag för en stund men ändrade mig snabbt.En liten stund efter att läkaren hade gått kom barnmorskan in och satte kanyl i handen, vilket gjorde svinont då hon tryckte ner nålen ända ner till sklettet kändes de som och även pågrund av att hon stack i ett gammalt ärr efter mina järndropp som jag fått på grund av lågt hb värde. Att kanylen gjorde så ont gjorde inte min uppfattning om denna barnmorska bättre så att säga utan snare sämre. För varje gång hon va in så sa hon att jag ska bara göra*** så kommer jag alldelles strax..javisst de va bara de att de där alldelles strax va typ en halvtimme-45 min varje gång. Hur som helst när nålen väl satt så sa hon att hon skulle ta lite prover,förklarade inget om vilka prover eller varför men vi orkade inte heller bry oss om att fråga då svaret antagligen skulle bli ska svara på de alldelles strax..hehe… När proverna va tagna så sa förväntat jag ska bara skicka iväg proverna så kommer jag alldelles strax och du kan tvätta underlivet med denna så länge.. Jag skulle tvätta underlivet med ngn konstig svampaktig grej som skulle desinfesera en. Man skulle tvätta med den o sen skölja o sen tvätta igen o skölja. Javisst de va la inga problem tänkte jag men ack de skulle jag inte tänkt för duschen man skulle använda va ett halvt projekt och jag skojar inte om jag säger att halva toaletten såg ut som en swimmingpool efter att jag ”bara” tvättat underlivet*skratt*. Både jag o Patrik fick ett leende på läpparnas o flinade,när dörren stängdes när barnmorskan gått så sa patrik flinande mmmm om 45 min typ då ja.:) Efter en timme kom barnmorskan tillbaka och då äntligen va de dags att ta hål på hinnorna. Klockan va nu ca 12.30 hon plockade fram verktyget som såg ut som en sticknål ungefär och började greja omkring där inne,jag bet ihop ordenligt för fy va ont de gjorde,hon va inte försiktig på handen för fem öre. Egentligen hade jag bara lust att säga- lägg ner o hämta ngn som kan sin sak,men som vanligt för feg o bet ihop o försökte se glad ut istället. Efter mycke trixande gav hon upp och sa att bebis hade sitt huvud precis vid hinnorn.- Ehm jaha så då går de inte då,tänkte jag… Men innan jag hann ställa frågan om va man gör då så sa barnmorskan att hon skulle sätta en elektråd på huvudet på bebisen för då gör man hål på hinnorna samtidigt. Så då va de bara att bita ihop igen o hoppas på att de inte skulle göra lika ont denna gången men jodå lika oförsiktig va hon denna gång men till slut fick hon äntligen dit den. Förväntade mig att de skulle forsa ut vatten i samma sekund som hon drog ut handen men nepp där kom de minsann inget vatten. Jag såg nu ut som ett frågetecken men fick inte fram några ord för att fråga. Barnmorskan sa i alla fall till mig att röra på mig så skulle nog vattnet rinna till. Så upp o vanka omkring vart de till. Först bar de iväg in på toa för att kissa men de blev också ett projekt med dom otroligt sexiga sjukhustrosorna som korvade ihop sig och kablar som hängde ut där nerifrån som skulle hållas koll på samtidigt som binda skulle sättas osv. Till slut kom jag i alla fall ut från toa. Gick omkring och lallade lite och sen satte jag mig i fåtöljen igen o löste dom tråkiga korsorden medans jag o patrik småsnackade lite om allt o allo. Efter ytterliggare en kissepaus så gick jag o la mig i sängen istället,kände inte av några direkta värkar, lite små molande men så hade jag ju haft de i flera veckor hemma. När jag precis lagt mig ner kom en annan barnmorska in och presenterade sig och hon va hur trevlig som helst och hela jag sken upp, äntligen slippa hon den andra. Klockan va nu 14.30 och barnmorskan sa att hon skulle ta o sätta dropp hon skulle bara hämta droppet o hon skulle komma alldeles strax sa hon…neeeej tänkte jag tyst för mig själv, inte hon me….hehe men jodå visst tog de en timme för henne att hämta droppet. Klockan 15.59 kom hon in igen och kopplade på värkstimulerande dropp på 20ml. Och de va väl egentligen från och med nu man kan börja räkna ordenligt för innan detta såhade de i princip inte hänt ett jota. Jag va i alla fall öppen 4 cm men de va inget direkt som jag känt av. Men s fort droppet va kopplat började värkarna ta fart och vid klockan 16.21 började dom göra ont, patrik frågade om jag ville ha lustgas och jooodå de ville jag allt,kan man tacka nej till de tänkte jag för mig själv o log lite Patrik ringde på knappen o barnmorskan kom o satte igång lustgasen. Börjar andas den smått o frågar Patrik om han ska hålla sitt löfte o testa lustgasen som han sagt att han skulle göra. Och jodå visst gjorde han de o gu vilket gott skratt jag fick mig så söt han såg ut efter att ha tatt lustgasen helt flummig o ja som en liten gullig leende smurf typ hehe fast han va ju inte blå då såklart. Efter att han tatt lustgasen så sa han nu förstår jag varför man inte står upp efter att ha dragit i sig utav den. Vilket fick mig att småfnissa. Ena gången efter att jag tatt lustgasen så fick jag ett gör fånigt jätte leende på läpparna från öra till öra ungefär,hehe,såg jätte fånig ut o jagminns att jag fick upp värsta kanin bilden av mig själv då jag kände att jag bet med framtänderna utanför underläppen så där låg jag med mitt flin o min kaninbild i huvdet av mig själv med kaninöron på huvudet,tror till o med att de va rosa kaninöron.Nu går allt väldigt fort. Värkarna kommer ofta o gör mer ont. Minns att jag bad patrik gå o ringa min mamma som va barnvakt för att kolla hur de va med barnen. Patrik tvekade om han verkligen skulle gå o ringa då de nu börjat göra ganska ont o med facit att de allid gått fort med de andra barnens förlossningar. Men med order från mig att gå o ringa så gjorde han de o medans han va o ringde kom barnmorskan in som märkte att de nu börjat göra ont o frågade om jag ville att hon skulle höja lustgasen,mitt pucko som jag va sa njae de e ganska bra,varför jag nu sa de de vet jag inte för ont gjorde de o jag ville ju inte ha så ont men hon frågade om jag va säker o som tur va så insåg jag att jag kanske skulle prova de ändå, sagt o gjort så höjde hon lustgasen o nu börjar minnet sina för min del då värkarna börjar göra väldigt ont. Minns att patrik kom tillbaka och sa att de va bra med barnen men vilket jag nu glömmde rätt fort för jag frågade nog de typ 4-5 ggr på 10min om de va bra med barnen. Patrik frågade ett antal gånger om jag ville att han skulle be om eda men envis som jag va så sa jag njae man får nog inte den redan trodde jag eftersom jag bara va öppen 4 cm så jag fortsatte ha ont o de minns jag inte men tydligen så frågade patrik ytterliggare ne gång om eda’n o då svarde jag inte så då beslutade han om att be om den själv vilket jag va glad över såklart.Klockan va nu ca 17 00 och barnmorskan kom in o sa att narkosläkaren som skulle lägga eda’n stod vid ett kejsarsnitt precis o va upptagen så de skulle dröja,-typiskt tänkte jag då fick patrik rätt för han hade sett att prationsrummet va upptaget då lampan lös rött en av gångenerna när han va ut i korridorren o då sa han att du kommer säkert inte hinna få eda för han e säkert upptagen där inne,o visst bölev de ju så. Hur som barnmorskan då om jag ville ha pcb istället under tiden. Och jag nickade intensivt för jodå nu ville jag bannemed ha all bedövning i hela världen för nu gjorde de ont så att säga.Sa flera gånger mellan värkarna hur mycket jag älskade patrik.17.15 kommer en läkare in-och jag blir överlycklig o tänker äntligen ..MIN EDA ÄNTLIGEN…men nej de va de inte de va bakjours läkaren som kommit för att lägga pcb, hon presenterade sig minns jag sen försvann jag in i dimman hos min ”bästa vän” lustgasen igen. Minns att ena gången så tog barnmorskan nästan ifrån mig lustgasen då hon tyckte jag sniffade lite väl mycket,pausade från min kära vän nån minut sen ville jag ha den igen men då tyckte barnmorskan att jag skulle invänta värken,då väste jag ifrån mig att den kommer ju nu o roffade åt mig lustgasen.Men de blev lite sent intajmat så värken gjorde hur ont som helst o de va jag minnsann sur över att barnmorskan hade sumpat min chans att ta lustgasen i tid men de gick över fortKände hur de började böka omkring inuti mig o minns att de sved till ordenligt vilket va när hon stack för att lägga bedövning på ena sidan där inne. Hörde någonstans långt bort tyckte jag att dom sa 5 cm då tappade jag mycke hopp o började yra o gnälla om att jag vill inte mer,jag orkar inte mer,de går inte. Hörde också att dom mumlade om att invänta till värken va över så dom kunde lägga bedövning på andra sidan,då väste jag till o sa-den är ju slut ,kör nu. Men ne de tyckte tydligen inte dom utan dom väntade 3-4 min o sen skulle hon börja för att lägga bedövningen på andra sidan,men då visade de sig att de fanns ings kanter kvar o jag va helt öppen. Så de gjorde att pcb inte gjorde någon nytta alls då man måste lägga på bägge sidorna för att de ska ge någon effekt så jag fick glatt nöja mig med lustgasen. Nu började de trycka på ordenligt och göra riktigt fruktansvärt ont.Minns att barnmorskan sa flera gånger-linda ner med rumpan för du trycker tillbaka bebisen när du gör så..Minns också att jag tänkte då att vadå ner med rumpan,va nog inte riktigt medveten om va jag gjorde, men patrik har berättat att jag gick nästan som upp i brygga. Men försökte i alla all lyda barnmorskan ,vilket dock inte gick så bra när värken väl kom då jag gjorde likadant en gång till,bad om ursäkt till barnmorskan att jag gjorde så igen och sa att jag försöker verkigen,o då log hon minns jag o sa jag vet linda jag vetHörde hur barnmorskan sa några gånger att nu snart har du din bebis hos dig. Men de kändes minsann som en hel evighet tyckte jag.Sen kom de där jätte trycket som varade under två värkar o då tog jag i allt va jag kunde o skrek ut smärtan o ut kom han till slut våran lille fina Sebastian 3260 g och 51 cm lång klockan 17.38. Tog någon minut att nyktra till av all lustgas vet att ja mumlade från till barnmorskan att hon va jättebra o att jag va tacksam,fick till svar att de är ju jag som vart duktig men de kan jag säga att barnmorskan va helt fantastiskt bra o de e jag väldigt glad över o utan henne och min underbara patrik så hade jag aldrig fixat de. Den här förlossningen har vart min mest högljudda och mest smärtsamma förlossningen och den som gått snabbast. Men trots all smärta så va de utan tvekan värt de o visst kommer jag göra om de om chansen ges.
Här kommer mina förlossningsberättelser och bilder ,lite längre ner finns de även bilder och filmer från 4d ultraljud som är tuffa att se:)
William i magen
Värkarna har börjat kännas
William ngn timme gammal
William förlossningsberättelse
Då ska vi se här kommer min förlossningberättelse om när våran lilla s.k *bubba* föddes*ler*. Minns inte exakt alla tider men på ett ungefär.
Jag hade haft graviditetsklåda i ett par veckor och under den senaste veckan hade jag vart inne hos min barnmorska ett antal gånger för att få något som hjälpte men till slut när jag inte kunde sova utan fick ha is på kroppen för att de inte skulle klia så stod jag inte ut längre.
Lördagen den 10 juli (38+3) hade jag fått nog, vi ringde in till förlossningen och pratade med dom. Dom sa att vi var välkomna in så vi skulle få prata med en läkare om de hela.
Vi åkte in vid 12-tiden och vi fick komma in på ett intagningsrum där dom tog ctg och allt va bra med bebben.
Vid 13-tiden fick vi äntligen prata med en underbar läkare (Lars Rubhin) om de hela. De bestämdes efter mycket diskussion fram o tillbaka att de tillslut skulle sättas i gång. Läkaren gick sin väg och informerade barnmoskan om de hela. Barnmorskan kom och pratade med oss och sa att vi skulle ta och åka hem och äta ordenligt och packa ihop en väska och sedan va vi välkomna in för igång- sättning.
Jag tänkte inte så mycket mer på de just då utan vi gick ut från förlossningen och satte oss i bilen. Då kom tankarna..*shit,va har vi gett oss in på?!* Va ju helt inställd på att vi inte skulle få igång-sättning men nu hade vi fått som vi velat.
Bilfärden hem va rätt tyst,vi båda satt nog och tänkte. Ja tankarna snurrade på mig i alla fall. Innan vi va hemma diskuterade vi lite om va vi skulle äta. Först pratade vi om att laga något gott men kom sedan fram till att vi båda va alldelles för nervösa för att dra ut på de här så vi bestämde oss för att beställa pizza. Sagt och gjort pizzan kom och vi käkade. Efter att viu båda hade ätit upp satte vi oss och tittade på varandra och båda sa *jaha va gör vi nu?**ler* Dags att packa väskan hur som helst men tjena va nu va man hjärndöd också va skulle man ha med sig? Jag spranf runt i lägenheten som en galning utan att packa en enda grej. Jag sprang t.ex och letade efter tandborsten i alla möjliga rum trots att den ligger ju såklart på toan*hehe*
Efter mycket snurrande och tio tusen frågor om hade vi med oss allt nu från både min och Patriks sida så hade vi äntligen fått ihop en väska. Patrik packade in babyskyddet och väskan i bilen medans jag gick och tog mig en dusch. Sedan bar de av mot förlossningen. Under bilfärden in så vet jag inte hur många gånger jag frågade patrik..ska vi kanske inte ta och åka hem istället igen i alla fall?!*ler* fast de va ju inte de jag ville. Men Patrik underbar som han är peppade mig bara och sa nej då de här kommer att gå så bra så. Jag minns att jag tänkte *men herregud hur kan han vara så lugn?* nästa tanke blev *tjae han är ju norrlänging så*hehe* men hans lugn va erormt bra ändå de gjorde att jag blev lugnare också.
Vid 15.15- tiden va vi äntligen framme på förlossningen..*uh, va de pirrade i magen*..
Vi fick koma in på ett intagningrum och dom tog ctg igen och allt va bra med bebben som höll på att sparka för fullt. Ibland lät de till och med som att ctg-maskinen skulle gå sönder.*ler*
De kom in en undersköterska som förklarade hur de hela skulle gå till. Sedan fick vi gå in och göra en undersökning där dom kollade hur tappen var. Den var mjuk och kort så någon gel skulle inte behövas.
Vi fick ett förlossningsrum vid 15.45. Jag minns att jag tyckte de såg så himla trist ut men men de va inte mycket att välja på.
Kl. 16 stoppade dom in en tablett som skulle sätta igång de hela.
Patrik och jag satt och småpratade lite om allt möjligt och skojade. Vi löste även ett par korsord och allt va bra. Strax efter 17 tiden så började jag känna lite värkar, men inget som gjorde speciellt ont.Jag kommer ihåg att jag tänkte ..^*ja men e de bara så här de kommer att kännas då är de ju no big deal*hehe trodde jag ja!
Vid 18 tiden så tog dom hål på hinnorna för att de skulle sätta igång de hela de rann ut en del vatten och de såg klart o fint ut.
Dom ville även att jag skulle gå upp o röra på mig för att få de att komma igång. Barnmoskan lämnade rummet och jag sa till Patrik att de kan jag ju inte göra de rinner ju en hel flod där nere. Till svar fick jag ne men de känns nog mer än va de är..
Hmm ja kanske de tänkte jag och gav de ett försök. Ställde mig upp och pang en sek senare va byxor o allt från midjan och neråt dygnblött och en stor pöl låg på golvet. Patrik började vrålskratta och jag kunde inte hålla mig för skratt jag heller men sa samtidigt men gör något då..hans svar blev…va ska jag göra??! Ja men ring på dom elle något svarde jag. Patrik ringde in en undersköterska som kom in och log och sa oj oj oj här va de blött *ler*..
MM svarade jag lite generat..Jag blev lite yr efter de och la mig i sängen efter att ha fått på mig dom ursnygga *elle inte* sjukhus kläderna.
Vid 19 13 togs ctg och allt va bra dom kollade även om de hade hänt något där nere. Tappen va 2 cm och jag va inte mer öppen än ynka 1,5cm.
Nu började värkarna göra ont och jag bad Patrik kalla på barnmorskan. 20.55 kollade hon hur lång de hade kommit..
Tappen va 1cm och till min besvikelse var jag bara öppen 2 cm.
Värkare kom regelbundet med 3 min intervall. Och gjorde nu ont. Jag sa detta till barnmorskan och hon frågade om jag ville testa lustgasen.. Japp de ville jag ..Testade lustgasen och blev lite lullig på en gång..började yra och tyckte jag hörde ett billarm men de försvann snabbt. Tyckte inte lustgasen hjälpte så mycket mot smärtan men man blev lite mindre medveten om de.
22 00 så är känns värkare outhärdliga nästan och en ny barnmorska kommer in och presenterar sig.. Jag säger att jag vill ha något för värkarna och säger att jag önskar eda.
Barnmorskan kollar hur öppen jag är och de visar sig att jag endast e öppen 3 cm men värkarna kommer med 2-3 min intervall. Hon säger åt mig att gå och kissa och de gör jag som en lydande hund. Efter toabesöket ska jag få eda och jag ser fram emot de.. Men de dröjer innan läkaren kommer. Under tiden kopplar dom dropp som ska förstärka värkarna. Dom kopplar även på en skalp elektrod på bebbens huvud.
22.50 kommer läkaren och lägger eda. Jag är vid de här laget helt väck och hör röster som i ett eko o hör dom säga åt Patrik att hålla i mig för jag fick sätta mig upp.
Dom säger åt mig att jag måste sitta helt still. *Men tjena tänker jag mitt i värkarbete när värkarna kommer så här tätt.* Jaja sätter mig upp hur som helst men att sitta still är värre. Patrik håller i mig och dom lyckas lägga edan. De känns skönt äntligen får jag vila en liten stund och först nu tänker jag på vilken underbar undersköterska vi fått som nästan suttit där hela tiden och pratat med mig och patrik.. Nu kan jag äntligen svara henne lite och de blir en mysig pratstund. Dock varar den inte så länge förrän värkarna börjar göra ont igen. Jag får lite saft och några isbitar att knappra på av undersköterskan..MMM underbart!
23.43 sätter dom på droppet och nu börjar värkarna va outhärdliga igen.
00.25 kopplar dom bort skalp elektroden för att dom vill att jag ska gå på toa. Vankar sakta med värkar och droppställning på toan.. De e svårt o kissa för varje gång jag sätter mig ner så kommer de en värk som gör att jag studsar upp som tjuren ferdinan när han sätter sig på biet.
Men efter många om och men får jag ut ett par droppar och drar mig tillbaka till rummet.Efter toabesöket tycker barnmoskan att jag ska stå upp lite försöker göra detta men blir yr och blek. Har under hela graviditeten haft lågt hb så jag lägger mig ner igen.
00.38 kopplar dom på skalp elektråden igen.
00.45 är tappen helt borta och jag är öppen 6 cm. Värkarna e kraftiga men inte så långa.Efter fem minuter stänger dom av droppet. Och värkarna kommer nu med 2 min intervall.
00.55 kontaktar barnmorskan läkaren för att jag har mycket kraftiga värkar. Men efter en stund när droppet varit avstängt går värkarna tillbaka tlll som innan och är inte lika kraftiga.
01.05 är jag helt öppen men huvudet är fortfarande ovanför spinae. Värkarna gör nu grymt OONNTT!
Och jag kommer ihåg att jag säger till Patrik ne nu vill jag inte mer nu vill jag åka hem här ska de inte bli någon bebbe ida.
Men va har man för val?! Hmm inget typ..de e bara att kämpa på.
01.38 blir jag tappad på 300 ml urin och de känns som en lättnad.
01.45 vill jag inte finnas mer känns de som och andas i lustgasen som en skollad råtta. Och nu börjar jag reta mig på barnmorskan som ena stunden säger till mig att du måste andas då jag håller andan under värkarna och när jag väl andas då andas jag för fort säger hon..hmm då kom tanken*men kärring kom hit o andas själv dårå*hehe* att man kan bli så arg på så lite.
Värkarna blir nu kraftigare och huvudet har trängt ner..värkarna gör svin ont men vet ni va dom gör då? Dom sätter ig¨ång droppet..NEEEJJJJ skriker jag inte den dom gör ju redan grymt ont..och tårarna e inte långt borta nu.
Men snabbt efter dom satt igång droppet känner jag att jag behöver krysta och barnmorskan säger att de bara är att trycka på när jag känner att jag behöver.
02.00 kommer läkarnen in och hon säger åt mig att dom kanske behöver ta och använda sugklocka så både jag börjart va helt slut och bebbens hjärtljud gått ner lite.
Men kl 02.05 ploppar han äntligen ut… och jag får upp han på magen..åh så underbart …nu va smärtan som bortblåst..
Dom tar honom och springer i väg med honom..jag fattar inte så mycket och tänker jaja de e väl normalt..e lite allmänt väck efter all lustgas. Men efter någon minut berättar undersköterskan snällt att han på vägen ut svalt lite för mycket fostervatten så dom ska suga honom. Under tiden krystar jag ut moderkakan som känns som ingenting en krystvärk sedan va de klart. Barnmoskan undersöker den och kallar in läkaren för att va säker på att den e hel men de visar den sig vara .Jag sprack nästan inget alls bara ett litet litet sår men inget som dom skulle sy. Dom ger mig en spruta för att livmorden ska dra ihop sig.
Ca 02.40 kommer Patrik med floder ur ögonen och ett litet knyte i famnen in i rummet.. Jag frågar tusen frågor o e jätte oroliga men otroligt glad över att dom äntligen kom.
Nu får jag min guldklimp till bröstet.Gud så fin han e …*ler*
03.50 fick vi fika med mackor o päronsaft och en flagga såklart hehe…mm så gott o gud så lyckliga vi va!
Sen va de dags att duscha och jag tycker attt jag skyndar mig jäåttesnabbt men de tog tydligen en 30 min ändå. Jag ville ju tillbaka till min son så fort som möjligt *ler*
05.51 e de dags att få komma upp till bb ..barnmoskan har hämtat en rullstol men envis som jag e säger jag att ne men jag mår bra jag kan gå men nepp de fick jag inte de va bara att lyda och sätta sig i de.. Så upp till bb begav vi oss. De va fullt på bb så vi fick ett rum på gynavd oc de va jätte mysigt… Vilken lycklig familj vi var!
Måndagen den 12 Juli 17 22 lämnar vi bb med våran underbara William 2830 och 47 cm lång…
Ludwig i magen
Ludwig i magen
Ludwig precis nykläckt:)
Ludwig har fått hjälp me att få igång andningen ordentligt
Ludwig inne på neo i sin värmemadrass och sond i näsan och dropp i handen
Ludwigs förlossningsberättelse
Onsdagen den 26 april åkte vi in till förlossningen då jag haft ont i magen o varit helt kallsvettig och haft extrem huvudvärk sedan i måndags.
I dörren öppnade städerskan som va supertrevlig, vi fick gå in på ett intagningsrum och vänta. Efter en stund kom en liten sur tant (om man får säga så) och frågar hur de är. Jag svarar att de är väl okej men inte bra. Då kläcker människan ur sig * ja du ser ju inte så sjuk ut. Hur fn ska man se ut då?? Höll på o ge henne svaret* nemen du, jag tycker de är så himla kul att va på sjukhus o sitta i flera timmar o vänta på läkaren så jag gör de här för skoj skull* Ångrar att jag inte svarade de men men hur som helst. Hon borde bytt jobb me den där städerskan för såna ska inte ha ett sånt jobb. De kopplades en ctg och jag låg med den i ca 40 min efter de gjordes ett ultraljud och de visade sig att de bara va bra med bebben, de konstaterades dock att jag hade fått foglossning. Men de va ju ingen stor grej så vi åkte hem med ett leende.
På fredagen den 28 april 35+4 bar de i väg till sjukhuset igen då huvudvärken och magontet fortfarande inte släppt.
Åkte in till ögonmottagningen för att mäta trycket i ögat då jag haft högt tryck tidigare. De visade sig vara som vi hade misstänk, trycket va för högt och de blev en himla diskussion om vilken medicin som skulle kunna sättas in men de fanns ingen som inte skulle påverka barnet så de beslutades för att förlossningen skulle sättas i gång.
Första tanken då blev *nej men nej vi skulle inte åkt in, vi va ju inte redo än, våran älskade bebbe skulle ju inte komma än på minst 2,5 vecka i alla fall. Vi hade ju tapetseraren hemma hos oss och inte hade vi någon barnvakt fixad till storebror heller så första tanken blev ”shit,va gör vi nu?”*ler*
Vi blev ner skickade till förlossningen för att få en bedömning om hur de skulle sättas igång. Jag gick nervöst ner till förlossningen medans Patrik åkte och hämtade storebror på dagis.
Vid bedömningen visade de sig att livmodertappen va 50% utplånad och längd knappt 1 cm och öppen knappt 3 cm. När läkaren sa 3 cm blev jag paff och tänkte*hmm ja kanske hade den här lillaknodden ändå inte tänkt vänta så länge till med att komma ut*ler*.
De beslutas att ingen gel elle tablett behövs utan man ska endast sticka hål på hinnorna. Okej svarar jag när jag fått veta beslutet , men till min förvåna plockar läkaren då fram en sån där sticka elle va man ska kalla de som dom sticker hål med. Helt paff harklar jag snabbt fram *kan man inte få åka hem o käka och så först?*
Läkarens svar blev* eh jo men så kan vi göra* och lägger bort stickan.
Lite smått paff fortfarande tar jag på mig byxorna och vandrar sakta ut från förlossningen men hundra olika tankar och kännslor.
Efter någon minut kommer Patrik och hämtar upp mig. Jag berättar att hur dom har beslutat och även om Patrik inte sa så värst mycket om de just då, så lös de nervositet i ögon på honom.
I bilen på vägen hem kändes de som hela hjärnan hade stannat och plötsligt utbrister jag*barnvakt, vi måste ju ha barnvakt. Vilket va enklare sagt än gjort när Patriks föräldrar bor i norrland och mina i Göteborg och ingen av mina har körkort. Men vi var ju som sagt tvungna att ha barnvakt så de blev till att ringa min mamma och som jag misstänkte gick hon upp på högvarv och blev tio ggr mer nervös än va jag va.
Vi åker hem för att packa väskan men precis som förra gången så blev man hjärndöd och visste helt plötsligt inte alls va man skulle ha med sig eller vad man skulle kunna tänka sig behöva.
Nå väl efter många om o men så fick vi ihop en väska och slängt i oss lite mat. Sedan kom mamma som va uppe på högvarv.
Vid halv sju på kvällen bar de av mot förlossningen. De jobbigaste just då att handskas med va inte nervositeten utan tanken på att behöva vara ifrån min älskade William som självklart blev ledsen när mamma pappa åkte.
18 50 är vi inne på fölossningen och får komma in på ett intagningsrum. Barnmorskan sussane kommer in o presenterar sig och kopplar på en ctg. Kl 19.00 spräcker hon hål på hinnorna och nu skojar jag inte men de fullkomlit forsar ur fostervatten*hehe*.
De fortsätter forsa ur en bra stund och hela sängen blir nästan genomvåt*ler* när stackars Susanne springer och hämtar binda på binda och byter sängkläder så lyckas hon även kläcka ur sig*men Linda ,du kissar väl inte samtidigt nu?*Första tanken blev skojar hon med mig?vem sätter sig och kissar samtidigt?Jag höll på att svara *jo me du, jag kände att jag va lite kissnödig och du sitter ju ändå där och torkar så* hehe* ne då skämt o sido de enda svaret jag får fram blir ett skratt och nej de lovar jag.*
Redan vid 19.30 hade jag sammandragningar varanan minut men inget som gjorde särskilt ont. Vid 20.00 tiden kopplar dom inte värkstimulerande dropp 10ml/h..
Vid 21 00 börjar värkarna göra ont men de går att stå ut eller ja man har ju inte så mycket val*ler*. Patrik och jag sitter o löser korsord och småpratar lite. De som finns i mitt huvud hela tiden är bebben i magen och min älskade william, jag ber även Patrik gå ut o ringa och kolla hur de är med william. Patrik kommer tillbaka efter några minuter och säger att allt är bra me willaim, vilket gör att jag blir lite lugnare. Nu har de även blivit ett himla rännande av mig på toa under tjugo minuter sprang jag väl på toa än si så där 10 ggr minst och varje gång jag ställde mig upp kom de väl en si så där halv liter fostervatten till*hehe* nedå men åtminstone kändes de som de.
Vid 21 30 är de barnmorskebyte och barnmorskan Kerstin som var helt underbar tar över.
Vid 22 00 är jag öppen 4 cm och vi får då flytta in på en förlossningssal. Sal 5 blev våran.
Nu börjar värkarna bli starkare och jag minns att jag sa till Patrik *hur fan kan man vara så här dum i huvudet o göra om något sånt här* sen minns jag också att jag sa som de flesta andra att* jag aldrig mer ska ha något mer barn*.
Har nu även börjat använda den berömda lustgasen men tycker även denna gången att den inte hjälper speciellt mycket utan mest som en liten billig fylla. Säger till barnmorskan att jag skulle vilja ha eda. De kopplas in sånt där dropp som man måste få innan eda läggs.
Vid 22 40 ringer barnmorskan narkosläkaren som just då är upptagne men lovar komma så fort han kan.
Vid 23 00 gör värkarna riktigt ont o jag andas mer lustgas än ngt annat.Barnmorskan gör en koll och konstaterar att jag är öppen 6 cm.
Bara????utbrister jag och barnmorskan bara ler och säger jo men nu går de framåt. *Framåt?tänker jag,ska jag ha så här ont i fyra timmar till, nehe du tack!(tänkte så eftersom de brukar ju sägas att man öppnas 1 cm i timmen)*
Jag vet inte hur men trots att jag har så ont så mellan värkarna lyckas jag få fram jag älskar dig till Patrik flera ggr om.
Tyckte han va sån otrolig hjälp, att han bara stod där och höll min hand va till och med bättre smärtlindring än lustgasen.
23.15 kommer äntligen den där narkosläkaren. Värkarna gör nu grymt ont och jag vrider och vänder mig i sängen medans jag hör hur dom tjatar på mig att jag måste ligga still. Jag gör allt jag kan och lyckas till slut lägga mig på sida och ligger och still och plågar igenom mig två värkar, och innan den tredje värken kommer hinner jag tänka *ska gubbf*n aldrig lägga edan* När den tredje värken kommer fixar jag inte att ligga still längre för de börjar trycka på neråt och då kläcker den där sega narkosläkaren ur sig*ne men vi får spola den här iden*
Så arg som jag blev då har jag nog aldrig vart nästan*ler* de va nästan så han fick sig en fot i huvudet när värken kom* Narkosläkaren lämnar rummet och nästa värk kommer som också trycker på och utan att ha förstått att de är krystvärkar svär jag *men stick för fan då, jag har ju för fan legat still’ och nu kommer även tårarna me.
Är nu öppen 10 cm och de är bara att fortsätta krysta som gäller utan eda. Liggande nästan på mage krystar jag för fulla muggar näe barnmorskan säger åt mig gång på gång att jag måste vända mig.
Jag är för borta för att höra detta men under några sekunders paus mellan värkarna hör jag hur hon säger me sin snälla röst* men Linda ,jag kan inte ha dig krystande liggande på mage* Jag gör då ett gott försök att vända mig om o med hjälp av barnmorskan och undersköterskan lyckas jag vänt mig.
Nu är de riktigt jobbigt och jag vill inte vara me mer säger jag flera ggr om och säger att jag vill åka hem men man har ju inte så mycket till val de är bara att pressa ut ungen*ler*
När den tredje krystvärken kommer lyckas huvudet komma ut men kroppen är kvar o de gör grymt ooooonnnnttt. Så jag tänker *dra ut ungen nu då glr va som helst men dra ut bebben* Pappa Patrik säger så söt *han är helt perfekt* när endast huvudet syns *ler stort*
Barnmorskan säger att jag ska ta i ordentligt på nästa krystvärk men så ont som de gör så försöker jag krysta utan att ha krystvärk för att få bebben* Till slut efter en evighet känns de som så kommer den fjärde krystvärken och kroppen slinker ut.
23.25 i vecka 35+4 föddes vår älskade Ludwig 2970g 49 cm lång och helt perfekt.
Från 6 cm till 10 på 15 min och sedan 10 min krystvärkar*ler*
Nog e jag sur för att jag inte fick den där edan men samtidigt stolt över att ha gjort de utan.
Emilio i magen i vecka 8
4d ul4d ul på tittut i stockholm med emilio i magen
4d ultraljud på tittut i stockholm med emilio i magen 
Lille Busen i magen 
Emilio i magen 
Några minuter gammal 
Stolt pappa med sin tredje son 
Emilios förlosssnings- berättelse. Dagen vi väntat och längtat så efter hade äntligen kommit, fredagen den 31 augusti. Vi skulle va inne på förlossningen för igångsättning klockan 8 men som vanligt som virriga småbarnsföräldrar så blev vi såklart sena iväg. När vi äntligen kommit ut i bilen och börjat åka så ringde Patrik till förlossningen och meddelade att vi skulle bli lite sena in. Barnmorskan som svarade önskade oss välkomna. Klockan va nästan halv 9 när vi kom in till förlossningen. Nervös och förväntansfulla ringde vi på klockan och en trevlig barnmorska kom och öppnade, vi fick sätta oss ner i väntrummet och vänta, vi båda satt väldigt tysta och höll varandra i handen och gav varandra små blickar ibland som sa allt om va den andra kände, nervösa lyckliga och ivriga. Klockan blev 9 innan vi blev invisade på ett undersökningsrum, strax därefter kom läkaren in, en väldigt stressig läkare fast ändå helt okej. Jag va bara öppen 1,5 cm och cervix 3 cm lång, när läkaren sa dom orden drog jag en liten suck och tänkte, fy tusan o jag som haft såna förvärkar som gjort så ont så ont och så har dom inte gjort någon nytta alls, hann även tänka att om förvärkarna gjort så här ont utan att göra någon vidare nytta hur ont kommer inte dom riktiga värkarna göra nu då, usch ne nu vill jag hem igen tänkte jag fast de ville jag ju såklart inte egentligen. De beslutades att de skulle sättas igång med cetotec. Barnmorskan lägger in cetotecen och sen blir vi invisade till ett förlossningsrum. Där sätter vi oss och lyssnar på lite radio och tar de mest lugn, både jag och Patrik är ganska tysta och båda två tänker nog på både de ena och de andra. Klockan tickade på och inget hände eller kändes överhuvudtaget så vi beslutade oss för att gå och ta en liten fika på sjukhus fiket, sagt och gjort så bar de av mot fiket. En fralla och en cola vart de för mig och Patrik tog en fralla och en mazarin och en cola, vi satt där och småsnackade och skojade om både de ena och de andra. Precis när vi skulle resa oss för att gå slog tanken mig ” tänk om vattnet går här mitt bland alla folk när jag ställer mig upp nu”. Men som tur va gjorde de inte de, vi gick tillbaka sakta mot förlossningen,på vägen dit stannade vi till vid kiosken och just denna dag hade aftonbladet erbjudande att per gessles nya skiva följde med i bilagen, och eftersom vi inte hade med oss någon egen musik bestämde vi oss för att köpa den. Sagt och gjort sen bar de av mot förlossningen, när vi står i hissen frågar patrik om vilket nummer vi hade på förlossningssalen, länge funderar vi båda och kommer fram till att ingen av oss kommer ihåg, så lite generade gå vi till barnmorskan och frågar om vilket rum de va, nummer 6 va de. Vi går in på rummet och sätter oss en stund och lyssnar på nyinköpta skivan och ingen av oss tycker den va särskilt bra tyvärr så vi slår på radion i stället. Klockan tickade på och blev 11 och inget hade hänt fortfarande, så vi beslutar om att vi kanske ta och käka lunch så patrik går och frågar om de är okej att vi åker iväg till mc donald och käkar, första barnmorskan är väldigt skeptisk och frågar en kollega som inte är lika skeptisk. Hon kommer in i rummet och tar ett ctg och allt är bra med bebben och fortfarande inga värkar. Och precis innan hon går ut ur rummet säger hon en ganska komisk sak. Hon säger: eftersom du inte är min mamma så ska jag kolla med din barnmorska va hon tycker om ni ska åka eller inte. Hmm tänkte jag och funderade länge, vadå inte min mamma, ne de är väl klart jag inte e hennes mamma ,damen är ju minst 25 år äldre än mig. Så när hon lämnat rummet va jag tvungen att fråga patrik om va hon menade med de egentligen och såklart menade hon ju att jag inte va hennes patient fast i andra ord. Ja e man trög så e man *haha*. Våran barnmorska kommer in och säger att de är helt grönt att vi åker iväg och äter. Då så bar de av mot bilen och iväg mot mc donald, jag frågar patrik om vi inte kan ta en sväng hem med så jag får pussa om mina små prinsar där hemma lite till, först är patrik lite små skeptiskt ifall de skulle sätta i gång hemma i och med att de gått så fort dom andra förlossningarna, fast till slut bestämmer vi oss för att de skulle va ganska skönt att få komma hem en liten sväng, så vi åker och köper mat på mc donald och åker hem och äter. När vi kommer hem blir barnen överlyckliga att se mamma och pappa igen. Vi äter och sen går jag och ludwig och läser en av hans böcker och har en riktig mysstund tillsammans.Vid strax efter ett börjar jag känna lite molande värk men absolut inget som gör direkt ont men vi bestämmer i alla fall att de kanske är bäst att åka in igen, så då bar de av mot förlossningen igen. Tio minuter senare är klockan halv två och vi är inne på förlossningen igen. Vi går in på rummet och sätter oss och spelar lite poker och lyssnar på radion, minns att vi hade rix fm på och att programledaren maria precis blev avbytt av micke. Klockan är nu ca kvart över 2 och nu börjar de kännas som värkar, kallar på barnmorskan och berättar detta, hon säger då i samma stund att nu ska hon gå av sitt pass och att hon ska meddela den nya barnmorskan att värkarna börjat kännas av litegrann. Klockan går och jag försöker koncentrera mig så mycke de går på pokern men tillslut så måste jag ställa mig upp för helt plötsligt smärtar de till så in i bomben med värkar.Kvart i 3 så känner jag att de börjar göra riktigt ont och att de nu verkligen är riktiga värkar som känns, ringer återigen på barnmorskan och den nya barnmorskan kommer in och presenterar sig och gör även en undersökning, nu är jag 3 cm öppen, suck tänker jag bara ynka tre och detta som gör så grymt ont nu. Hon frågar om jag vill använda lustgasen och jag tackar gladligen ja. Jag börjar andas lustgas och känner redan efter första in andningen att allting börjar snurra och de känns som man fått i sig en hel absolut vodka eller nåt liknande. Andas i lustgasen varje värk och nu börjar de bli en dimma allt ihop. Vet att jag kollade på klockan 15.10 och säger till patrik är klockan bara tio över tre, och jag tycker de känns som en hel evighet. Säger till honom att de gör ont och att jag vill ha eda. Minns sen att en kort stund senare så frågar patrik hur de går för mig, vet att jag ville svara men fick inte fram ett enda ord. Hör hur han säger att ne nu får dom ta och fixa den där eda’n. Hör sedan att efter ett litet tag kommer barnmorskan in och kollar läget med oss, hör nu bara massa röster och är inte riktigt medveten om vad dom säger. Känner efter en stund att dom håller på och grejar med mina händer och att de sticker till lite smått,minns att tanken slog mig att sätter dom akupunktur nu, jag som är nålrädd och absolut inte vill ha de , men har inte ork att bry mig, men självklart är de ju inte de utan dom förbereder ju inför eda’n. I denna stund känns de som att jag är i ett rum och ligger på en snurrade platta och folk springer runt omkring mig och min enda vän är lustgasen, just i denna stund tittar jag för första gången sen jag började andas lustgas upp och ser patrik bekymmersamma lidande blick, han pussar mig på magen vilket jag knappt känner, utan känner bara att de snurrar och att de som små sticker till lite på magen när han pussar. Minns att de snurrade hundra tankar i huvudet på mig om allt annat möjligt än själva förlossningen, plötsligt kommer en tanke om förlossningen och om hur ofta jag värkar egentligen, känner inte när dom börjar eller slutar utan känner bara att de gör ont precis hela tiden. Smärtan va så grym att jag svimmade av ett antal gånger från och till, minns vid varje gång jag gjorde de för i samma stund som jag svimmade tappade jag nästan lustgasmasken och så fort jag kvickande till så drog jag åt mig lustgasen de snabbaste jag kunde, de va ju de enda som hjälpte. Hör plötsligt en manlig röst babbla om något, hör att de inte är min älskling, utan en läkare. Han säger till mig att lägga mig på sida, förstår inte riktigt just då varför men när patrik säger att nu ska du få hjälp så knäpper de till i huvudet och på 3 röda ligger jag på sida, läkaren ber mig sedan att puta med ryggen, väck som jag va putar jag ut rumpan*hehe* varpå dom säger ne ryggen, snabbt försöker jag få kontroll över kroppen men kroppen vill inte riktigt lyda, minns att inombords skällde jag på mig själv att jag måste fixa detta nu om jag ska få den där eda’n någon gång och till slut putas ryggen ut. tänker och säger inom mig till mig själv ligg för fan still nu linda ligg för tusan still, kramar om lustgasen så den nästan går sönder vid varje värk, då hör jag hur den manliga rösten säger att ja jag vet inte om du kommer ha så mycke nytta av den här men. Skit samma tänker jag lägg den för tusan bara.Känner hur de sticker till i ryggen och jag rycker till, i samma stund svimmar jag ytterliggare en gång och ett antal sekunder senare hör jag hur patrik och barnmorskan försöker prata med mig och frågar om jag vill fortsätta ligga på sida, får fortfarande inte fram ett ord, hör hur dom säger att jag ligger väldigt långt ut på kanten och dom vill att jag flyttar in. Ytterliggare en gång på 3 röda svänger jag runt med kalaskulan på magen och ligger helt plötsligt på rygg igen. Tar lite hjälp av journalen med tipunkter nu, klockan va ca 15 50 när eda’n lades.klockan 16.15 så är barnmorskan på väg ut ur rummet för en liten stund men får vända i dörren då vattnet går och jag börjar krysta. Känner hur någon drar tag i min” bästa vän i denna stund(lustgasen) och säger att nu linda nu får du släppa den för nu måste du va med för nu kommer bebisen. Väck som jag är reagerar jag inte speciellt på de och rycker åt mig lustgasen igen, andas som en vrålgalningen i den och känner hur de blir varmt där nere av vattnet som rinner, sen trycker de på en gång och blir jätte varmt och poff så är han där, våran tredje prins,våran älskade Emilio.2630 g och 48 cm lång och helt perfekt. Jag kvicknar till snabbt så fort han kommit ut och överger såklart min bästa vän(lustgsen) för att istället ägna mig åt mina älsklingar. Sebastian i magen v 37+4
.jpg)
sebastian i 4d ul i vecka 12
Sebastian ul i film v 12
Sebastian i 4d v 12
Sebastian v 12 
Sebastian v.18 
Fint väder ute hade vi oxå
Ctg kurvan
Patrik testar lustgasen 
O så här blir man utav den'hehe' 
Nu gör de riktigt ont 
Den berömda brickan 
Några minuter gammal bara 
Sebastians förlossning: Dagen hade kommit, de va nu dags för igångsättning av förlossningen. Vi hade fått tid kl åtta på special förlossningen på östra sjukhuset i Göteborg. Som vanligt när vi behöver va som mest utvilade så va både jag och Patrik jätte trötta då vi inte gått o lagt oss förrän klockan 2 på natten. Ja då kan man ju undra varför vi inte la oss i tid istället, jo för som vanligt så sprang vi runt som virriga hönor i sista sekund/kvällen och letade efter saker vi skulle ha med och fixade och donade. Hur som helst dagen va här och efter att några tårar fallit hemma för min del då jag hade ångest inför att vara ifrån våra älskade barn så bar bilen i alla fall iväg mot sjukhuset. Vi blev lite sena iväg hemifrån och som socker på de så va de självklart kö i tingstadstunneln så när klockan närmade sig åtta så ringde Patrik till förlossningen och sa att vi kommer att bli ngt försenade. När vi väl kom fram så tog de sitt lilla tag att parkera och jag minns att jag sa innan jag klev ur bilen att nu åker vi hem iställetMen ne de gick ju inte, nu va vi ju här och vi skulle äntligen få träffa våran lille buse i magen. När vi kom upp på spec förl så öppnade en undersköterska och visade oss in i de tomma väntrummet där de va som en bastu. Redan när vi åkte hemifrån så var de 25 grader varmt,så jag fasade inför värmen denna dagen. Nåväl vi gick i alla fall in och satte oss på dom obekväma stolarna i de lilla tråkiga väntrummet där de inte ens fanns en tidning att läsa eller jo vänta en fanns de faktiskt,tidningen hälsa och de stod verkligen inget vettigt eller intressant för fem öre i den. Klockande tickade och klockan 09.30 kommer de ett klapprande ljud, en barnmorska i röda trätrallor kommer in i rummet,på bred skånska presenterar hon sig och till vår besvikelse säger hon att hon inte ska ta hand om oss riktigt än men att dom har ett rum för oss men att de är fullt just nu och att vi snart ska få komma in rummet. Jahopp tänkte nog både jag och Patrik, man vet ju va de där snart i sjukvårdens ord betyder om ngr timmar med andra ord. Samtidigt slog tanken mig att varför i hela världen ska vi sitta här o vänta om dom har ett rum till oss…hmm aja kanske ngn som har fött precis möjligtvis tänkte jag o suckade. Tiden fortsatte att ticka på och jag fortsatte gnälla över värmen i de lilla väntrummet och sen gnällde jag väldigt mycke över att dom gett oss en tid klockan åtta o nu va klockan tio o vi satt fortfarande i väntrummet, jag tyckte minsann att jag kunde fått stannat hemma dom två/tre timmarna hos mina barn istället men ne nu satt vi där och tittade in i väggen både jag o patrik. Kl 10.40 kommer barnmorskan in i väntrummet igen och nu äntligen blir vi visade till ett förlossningsrum, rum nummer 105 fick vi. Där kopplade barnmorskan på ctg’n o sen va de bara att sitta o vänta. Men nu hade vi i alla fall våran underbara bebis hjärtljud att lyssna på under tiden och de va som ljuv musik och genast gick tiden mycke fortare kändes de som. Efter en stund me ctg’n så hoppade bebisens puls helt plötsligt ner till 70-80 ett par gånger, vilket oroade mig, men barnmorskan kom efter att de hade gjort så några gånger och förklarade att de va min puls som ctg’n fick in. Pust…vilket tur att de inte va bebisens hjärtljud tänkte jag högt. Efter ytterliggare en stund med ctg’n så kom barnmorskan in på nytt och plockade bort ctg’n och sa att läkaren skulle komma snart för att göra en bedömning men de skulle också dröja ytterliggare för han va upptagen just nu.. Jahopp då va de o vänta igen då. Gick upp ur sängen och satte mig i fåtöljen och löste korsord ihop med Patrik, men de fördrev inte tiden så mycket då alla korsorden va dötrista i princip, ja jo jag lyckades lösa barn-korsordet*wow*,hehe. Klockan 11.30 kom äntligen läkaren in tillsammans med en läkarstudent. Då va de bara att göra de som e sååååå roligt, att lägga upp sig på sängen för läkaren. Medans jag ligger där o känner mig allmänt ut-tittad så frågar läkaren om jag tvättat underlivet…..-eh….JAAA såklart att jag har,pucko,tänkte jag. Men svarade artigt ja,jag duschade ju innan jag kom hit. Fick ett okej till svar sen undersökte läkaren och till min förvåning så va jag öppen 2,5-3cm redan och cervix va utplånat till mer än 50% så läkaren tyckte att ta hål på hinnorna va metoden som skulle användas.- Shit tänkte jag,då går de ju fort ju, samtidigt som jag tänkte nej inte de för jag mindes att med andra sonen så gjorde som likadant o då forsade de fostervatten i princip hela tiden så man kunde knappt gå någonstans utan att bli dyngsur. Men men de va ju bara att acceptera läget. Va nöjd med läkaren i alla fall då han va väldigt trevlig o lite skämtsam, alltid lättare när dom har lätt för att skämta de lättar liksom på stämningen. Minns att jag sa till patrik efter att läkaren gått att nej nu vill jag åka hem,blev himla nervös och påmind om smärtan som skulle komma. Men patrik fick mig att inse att förr eller senare så måste ju bebis ut och visst de va ju sant men inte idag minsann tyckte jag för en stund men ändrade mig snabbt.En liten stund efter att läkaren hade gått kom barnmorskan in och satte kanyl i handen, vilket gjorde svinont då hon tryckte ner nålen ända ner till sklettet kändes de som och även pågrund av att hon stack i ett gammalt ärr efter mina järndropp som jag fått på grund av lågt hb värde. Att kanylen gjorde så ont gjorde inte min uppfattning om denna barnmorska bättre så att säga utan snare sämre. För varje gång hon va in så sa hon att jag ska bara göra*** så kommer jag alldelles strax..javisst de va bara de att de där alldelles strax va typ en halvtimme-45 min varje gång. Hur som helst när nålen väl satt så sa hon att hon skulle ta lite prover,förklarade inget om vilka prover eller varför men vi orkade inte heller bry oss om att fråga då svaret antagligen skulle bli ska svara på de alldelles strax..hehe… När proverna va tagna så sa förväntat jag ska bara skicka iväg proverna så kommer jag alldelles strax och du kan tvätta underlivet med denna så länge.. Jag skulle tvätta underlivet med ngn konstig svampaktig grej som skulle desinfesera en. Man skulle tvätta med den o sen skölja o sen tvätta igen o skölja. Javisst de va la inga problem tänkte jag men ack de skulle jag inte tänkt för duschen man skulle använda va ett halvt projekt och jag skojar inte om jag säger att halva toaletten såg ut som en swimmingpool efter att jag ”bara” tvättat underlivet*skratt*. Både jag o Patrik fick ett leende på läpparnas o flinade,när dörren stängdes när barnmorskan gått så sa patrik flinande mmmm om 45 min typ då ja.:) Efter en timme kom barnmorskan tillbaka och då äntligen va de dags att ta hål på hinnorna. Klockan va nu ca 12.30 hon plockade fram verktyget som såg ut som en sticknål ungefär och började greja omkring där inne,jag bet ihop ordenligt för fy va ont de gjorde,hon va inte försiktig på handen för fem öre. Egentligen hade jag bara lust att säga- lägg ner o hämta ngn som kan sin sak,men som vanligt för feg o bet ihop o försökte se glad ut istället. Efter mycke trixande gav hon upp och sa att bebis hade sitt huvud precis vid hinnorn.- Ehm jaha så då går de inte då,tänkte jag… Men innan jag hann ställa frågan om va man gör då så sa barnmorskan att hon skulle sätta en elektråd på huvudet på bebisen för då gör man hål på hinnorna samtidigt. Så då va de bara att bita ihop igen o hoppas på att de inte skulle göra lika ont denna gången men jodå lika oförsiktig va hon denna gång men till slut fick hon äntligen dit den. Förväntade mig att de skulle forsa ut vatten i samma sekund som hon drog ut handen men nepp där kom de minsann inget vatten. Jag såg nu ut som ett frågetecken men fick inte fram några ord för att fråga. Barnmorskan sa i alla fall till mig att röra på mig så skulle nog vattnet rinna till. Så upp o vanka omkring vart de till. Först bar de iväg in på toa för att kissa men de blev också ett projekt med dom otroligt sexiga sjukhustrosorna som korvade ihop sig och kablar som hängde ut där nerifrån som skulle hållas koll på samtidigt som binda skulle sättas osv. Till slut kom jag i alla fall ut från toa. Gick omkring och lallade lite och sen satte jag mig i fåtöljen igen o löste dom tråkiga korsorden medans jag o patrik småsnackade lite om allt o allo. Efter ytterliggare en kissepaus så gick jag o la mig i sängen istället,kände inte av några direkta värkar, lite små molande men så hade jag ju haft de i flera veckor hemma. När jag precis lagt mig ner kom en annan barnmorska in och presenterade sig och hon va hur trevlig som helst och hela jag sken upp, äntligen slippa hon den andra. Klockan va nu 14.30 och barnmorskan sa att hon skulle ta o sätta dropp hon skulle bara hämta droppet o hon skulle komma alldeles strax sa hon…neeeej tänkte jag tyst för mig själv, inte hon me….hehe men jodå visst tog de en timme för henne att hämta droppet. Klockan 15.59 kom hon in igen och kopplade på värkstimulerande dropp på 20ml. Och de va väl egentligen från och med nu man kan börja räkna ordenligt för innan detta såhade de i princip inte hänt ett jota. Jag va i alla fall öppen 4 cm men de va inget direkt som jag känt av. Men s fort droppet va kopplat började värkarna ta fart och vid klockan 16.21 började dom göra ont, patrik frågade om jag ville ha lustgas och jooodå de ville jag allt,kan man tacka nej till de tänkte jag för mig själv o log lite Patrik ringde på knappen o barnmorskan kom o satte igång lustgasen. Börjar andas den smått o frågar Patrik om han ska hålla sitt löfte o testa lustgasen som han sagt att han skulle göra. Och jodå visst gjorde han de o gu vilket gott skratt jag fick mig så söt han såg ut efter att ha tatt lustgasen helt flummig o ja som en liten gullig leende smurf typ hehe fast han va ju inte blå då såklart. Efter att han tatt lustgasen så sa han nu förstår jag varför man inte står upp efter att ha dragit i sig utav den. Vilket fick mig att småfnissa. Ena gången efter att jag tatt lustgasen så fick jag ett gör fånigt jätte leende på läpparna från öra till öra ungefär,hehe,såg jätte fånig ut o jagminns att jag fick upp värsta kanin bilden av mig själv då jag kände att jag bet med framtänderna utanför underläppen så där låg jag med mitt flin o min kaninbild i huvdet av mig själv med kaninöron på huvudet,tror till o med att de va rosa kaninöron.Nu går allt väldigt fort. Värkarna kommer ofta o gör mer ont. Minns att jag bad patrik gå o ringa min mamma som va barnvakt för att kolla hur de va med barnen. Patrik tvekade om han verkligen skulle gå o ringa då de nu börjat göra ganska ont o med facit att de allid gått fort med de andra barnens förlossningar. Men med order från mig att gå o ringa så gjorde han de o medans han va o ringde kom barnmorskan in som märkte att de nu börjat göra ont o frågade om jag ville att hon skulle höja lustgasen,mitt pucko som jag va sa njae de e ganska bra,varför jag nu sa de de vet jag inte för ont gjorde de o jag ville ju inte ha så ont men hon frågade om jag va säker o som tur va så insåg jag att jag kanske skulle prova de ändå, sagt o gjort så höjde hon lustgasen o nu börjar minnet sina för min del då värkarna börjar göra väldigt ont. Minns att patrik kom tillbaka och sa att de va bra med barnen men vilket jag nu glömmde rätt fort för jag frågade nog de typ 4-5 ggr på 10min om de va bra med barnen. Patrik frågade ett antal gånger om jag ville att han skulle be om eda men envis som jag va så sa jag njae man får nog inte den redan trodde jag eftersom jag bara va öppen 4 cm så jag fortsatte ha ont o de minns jag inte men tydligen så frågade patrik ytterliggare ne gång om eda’n o då svarde jag inte så då beslutade han om att be om den själv vilket jag va glad över såklart.Klockan va nu ca 17 00 och barnmorskan kom in o sa att narkosläkaren som skulle lägga eda’n stod vid ett kejsarsnitt precis o va upptagen så de skulle dröja,-typiskt tänkte jag då fick patrik rätt för han hade sett att prationsrummet va upptaget då lampan lös rött en av gångenerna när han va ut i korridorren o då sa han att du kommer säkert inte hinna få eda för han e säkert upptagen där inne,o visst bölev de ju så. Hur som barnmorskan då om jag ville ha pcb istället under tiden. Och jag nickade intensivt för jodå nu ville jag bannemed ha all bedövning i hela världen för nu gjorde de ont så att säga.Sa flera gånger mellan värkarna hur mycket jag älskade patrik.17.15 kommer en läkare in-och jag blir överlycklig o tänker äntligen ..MIN EDA ÄNTLIGEN…men nej de va de inte de va bakjours läkaren som kommit för att lägga pcb, hon presenterade sig minns jag sen försvann jag in i dimman hos min ”bästa vän” lustgasen igen. Minns att ena gången så tog barnmorskan nästan ifrån mig lustgasen då hon tyckte jag sniffade lite väl mycket,pausade från min kära vän nån minut sen ville jag ha den igen men då tyckte barnmorskan att jag skulle invänta värken,då väste jag ifrån mig att den kommer ju nu o roffade åt mig lustgasen.Men de blev lite sent intajmat så värken gjorde hur ont som helst o de va jag minnsann sur över att barnmorskan hade sumpat min chans att ta lustgasen i tid men de gick över fortKände hur de började böka omkring inuti mig o minns att de sved till ordenligt vilket va när hon stack för att lägga bedövning på ena sidan där inne. Hörde någonstans långt bort tyckte jag att dom sa 5 cm då tappade jag mycke hopp o började yra o gnälla om att jag vill inte mer,jag orkar inte mer,de går inte. Hörde också att dom mumlade om att invänta till värken va över så dom kunde lägga bedövning på andra sidan,då väste jag till o sa-den är ju slut ,kör nu. Men ne de tyckte tydligen inte dom utan dom väntade 3-4 min o sen skulle hon börja för att lägga bedövningen på andra sidan,men då visade de sig att de fanns ings kanter kvar o jag va helt öppen. Så de gjorde att pcb inte gjorde någon nytta alls då man måste lägga på bägge sidorna för att de ska ge någon effekt så jag fick glatt nöja mig med lustgasen. Nu började de trycka på ordenligt och göra riktigt fruktansvärt ont.Minns att barnmorskan sa flera gånger-linda ner med rumpan för du trycker tillbaka bebisen när du gör så..Minns också att jag tänkte då att vadå ner med rumpan,va nog inte riktigt medveten om va jag gjorde, men patrik har berättat att jag gick nästan som upp i brygga. Men försökte i alla all lyda barnmorskan ,vilket dock inte gick så bra när värken väl kom då jag gjorde likadant en gång till,bad om ursäkt till barnmorskan att jag gjorde så igen och sa att jag försöker verkigen,o då log hon minns jag o sa jag vet linda jag vetHörde hur barnmorskan sa några gånger att nu snart har du din bebis hos dig. Men de kändes minsann som en hel evighet tyckte jag.Sen kom de där jätte trycket som varade under två värkar o då tog jag i allt va jag kunde o skrek ut smärtan o ut kom han till slut våran lille fina Sebastian 3260 g och 51 cm lång klockan 17.38. Tog någon minut att nyktra till av all lustgas vet att ja mumlade från till barnmorskan att hon va jättebra o att jag va tacksam,fick till svar att de är ju jag som vart duktig men de kan jag säga att barnmorskan va helt fantastiskt bra o de e jag väldigt glad över o utan henne och min underbara patrik så hade jag aldrig fixat de. Den här förlossningen har vart min mest högljudda och mest smärtsamma förlossningen och den som gått snabbast. Men trots all smärta så va de utan tvekan värt de o visst kommer jag göra om de om chansen ges.
tisdag 23 februari 2010
"foppas" "skal"
Dagis på vintern är rena sjukstugan.. De går en dag sen e dom sjuka igen i typ en vecka sen går dom till dagis o efter ngr dagar har dom åkt på ngt nytt"suck". Tycker så synd om barnen när dom är sjuka... P va ner me E och S på vc idag då dom haft 39 i tre dagar nu och nere på vc konstaterades de halsfluss på båda :( men nu har dom fått pencelin så hoppas dom är pigga snart igen. W är snuvig och har hosta och P har feber och ont i halsen men har ändå jobbat idag men skulle tippa på att han oxå behöver gå till läkaren. Så då e de bara L och jag som är friska eller ja,jag e täppt i näsan och har börjat känna av halsen och frossa.. W spelar just nu på wii konsolen. Vi lärde W idag hur han ringer till pappa ifall de ngn gång skulle hända ngt och oj va snabbt han lärde sig,visade han en gång sen kunde han de"stolt". E pratar allt mer och de är så underbart att se dessa mirakel utvecklas :) L har blivit väldigt nyfiken på sin snopp lr ja foppa som han säger,han är väldigt fundersam över vad förhuden är för ngt och hur förklarar man de på bästa sätt?? Vi sa till honom att de är snoppens skal som skyddar snoppen.. Men när vi sa de så börjar han asgarva"hehe". Hmm jag har vart supertörstig hela dagen idag.. Brukar va jätte dålig på att dricka men idag har jag minsann druckit bra. Nu ska W få kvällsmat och resten av gänget sin kvällsvälling..
måndag 22 februari 2010
Nu kommer äntligen bilderna upp på bloggen:)
Här kommer lite bilder från våran semester i Grand Canaria,Bahia Feliz
Här är lägenheten vi bodde:
Emilio och Ludwig
Ludwig
Emilio
William
Wille,ludde,Milo
Wille har byggt sandslott:)
Älsklingen och Sebastian
William när vi va nere på stranden i Playa del ingles
Luddebubben
William
Wille kollar in de stora sanddynerna
Vi va även och kollade in öknen i Mas Palomas
Ludwig ute på promenad
Ludwig
Emilio och Ludde
William och Ludwig
Utsikten från våran lägenhet
Wille en glad kille
Ludwig kollar menyn på resturangen
Wille
Sebastian
william badar i stora poolen
Emilio med krokodilen
Emilio
William spelar fotboll
William och krokodilen
Emilio vid pollen
Ludwig äter glas
Nästan ehla familjen ,bara lille basse som sover i vagnen som inte e me på bilden
Sebastian på resturangen
Bamse och lille skutt fick vi minsann träffa me och wille och emilio vågade krama dem.
Ludde
Patrik
William
Wille och Ludde åker båt me kalle Anka:)
Emilio badar,emn de är lite lite akllt denna dag i poolen:)
Emilio:
Sebastian:
Så här trött va Emilio när vi kommit hem...
Lite vidoeklipp från grand canaria me
Här är lägenheten vi bodde:
Emilio och Ludwig
Ludwig
Emilio
William
Wille,ludde,Milo
Wille har byggt sandslott:)
Älsklingen och Sebastian
William när vi va nere på stranden i Playa del ingles
Luddebubben
William
Wille kollar in de stora sanddynerna
Vi va även och kollade in öknen i Mas Palomas
Ludwig ute på promenad
Ludwig
Emilio och Ludde
William och Ludwig
Utsikten från våran lägenhet
Wille en glad kille
Ludwig kollar menyn på resturangen
Wille
Sebastian
william badar i stora poolen
Emilio med krokodilen
Emilio
William spelar fotboll
William och krokodilen
Emilio vid pollen
Ludwig äter glas
Nästan ehla familjen ,bara lille basse som sover i vagnen som inte e me på bilden
Sebastian på resturangen
Bamse och lille skutt fick vi minsann träffa me och wille och emilio vågade krama dem.
Ludde
Patrik
William
Wille och Ludde åker båt me kalle Anka:)
Emilio badar,emn de är lite lite akllt denna dag i poolen:)
Emilio:
Sebastian:
Så här trött va Emilio när vi kommit hem...
Lite vidoeklipp från grand canaria me
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)