Min tumör

För lite drygt ett halvår sedan uppmärksammade jag att jag inte kunde böja bak handen och inte heller stötta på den ordentligt. Tänkte inte så mycket på de då, men de blev allt värre och någon månad senare kände jag en knöl i handleden, stor som en ärta typ. Tänkte att de kanske bara va någon liten knuta eller fettknöl lr nåt liknande för den gjorde inte särskilt ont. Efter ca 2,5 månad kände jag att den va större och ringde då sjukvårdsupplysningen som sa aty de minsann inte va nåt att oroa sig för då de upppenbart va ett ganglion och såna gör man ändå inget åt och dom försvinner av sig själva. Jag tog och läste lite om ganglion och kollade även på bilder men symtomen stämde inte överens med mina symtom och inte heller såg mitt ut som ett ganglion. Men efter att ha blivit dumförklarad av 1177(sjukvårdupplysningen) så försökte jag intala mig att de va ett ganglion ändå. Men handleden började göra mer och mer ont och knölen blev större. Eftersom jag var gravid vid denna tidpunkt så visade jag knölen för min barnmorska som trodde de va en blodpropp och sa att jag kunde testa smörja med hirodoid salva, sagt och gjort så smörjde jag flera ggr om dagen, men inte heller de hjälpte. Så efter ytterliggare två veckor ringde vi vårdcentralen men även dom påstod att de minsann va ett ganglion så de va inte prat ens på att titta på den:( dumförklarad över min smärta åter igen. Så jag försökte glömma smärtan så gott de gick och hoppades på att knölen skulle försvinna. Lille J föddes och degick ytterliggare nån månad men knölen försvann inte...
En dag när jag inte kunnat sova på hela natten pga smärtan fick jag nog och begav mig av till jourcentralen ( detta va en lördag). Väl där träffade jag läkaren som även han pratade på ett ganglion men kände sig ändå inte säker. Han ringde ortopedakuten i uddevalla för att höra vad han skulle göra åt de. Deras svar blev att punktera "ganglionet" men eftersom han aldrig hade gjort de så skickade han akutremiss till uddevalla. Så samma dag bar de av till uddevallas ortopedakut, där träffade jag en trevlig läkare som för en gångs skull tog en på allvar och såg tämligen omgående att knölen inte såg ut som ett typiskt ganglion. Hon konstaterade att knölen satt sig i senskidan och hade inte direkt någon förklaring till vad de skulke kunna va annat än en inflammation i senskidan, ordinationen blev gipsskena tills att jag fick en tid för ultraljud på handleden. Efter en vecka kom tiden för ul på handleden. Så in till uddevalla sjukhus igen. Gjorde ultraljudet och fick sedan gå ner till akuten och träffa läkaren. På ul hade dom sett knölen som va ca 1,5*2,5cm stor. Dom kunde inte med säkerhet säga va de va men att de liknade ett ganglion och återigen dom gör man ju inget åt. Så lite snopen men ändå glad över att de inte va nåt värre åkte vi därifrån. Men smärtan försvann inte och jag kontaktade läkaren uppe i uddevalla, hon tyckte jag skulle komma in. Åkte in och träffade läkaren som även kallade in handspecialisten men inte heller han kunde säga va de va för nåt så de bestämdes att de skulle göras en mr-röntgen på handleden. Så de blev till att åka hem o vänta på att få en tid, de tog lite drygt en vecka innan jag fick tid. Gjorde mr- röntgen och hem igen för att vänta på svaret.
Nu va smärtan konstant och svaret hade fortfarande inte kommit så jag ringde läkaren igen. Hon ringde upp vid lunch och tyckte jag skulle komma in samma dag för att träffa henne, hon sa även att svaren kommit men inte va de visade. Åkte in så jag va i uddevalla vid 15. Hade inte tänkt så mycke på va svaret på mr'n skulle va men i väntrummet slog de mig att tänk om de är nåt cancerskit:(
Till slut kom läkaren och vi gick in på ett rum och hon frågade hur de va med knölen och smärtan. Sen berättade hon att svaret kommit och att de visat att de är en tumör i handleden och att de såg ut som något som heter jättecellstumör. Men att dom oftast är godartade men att dom kan va elakartade och en godartad kan bli elakartad. Hon berättade även att jättecellstumör har en ättrig tumör som ofta kommer tillbaka på samma ställe när man tagit bort dom. Så nu hade hon skickat remiss till sahlgrenskas onkologortoped. Där skulke de tas prover på tumören för att va säkra på att de just är en sån tumör. Jag fick även veta att jättecellstumörer brukar sätta sig i skelettet och att de är ovanligt att den sätter sig i senskidan som på mig. Jag fick smärtstillande morfintabletter utskrivet på 5mg plus magdroppar och tabletter mot illamående då man kan bli hård i magen och illamående av morfintabletterna. Detta var den 20 juni med andra ord precis innan midsommar så dom på onkologortopeden hade ingen tid innan midsommar men dom hade lovat att jag skulle få komma dit veckan efter så läkaren trodde att dom skulle ringa och meddela tid. Jag blev nog lite i någon slags chock för jag reagerade inte så mycke över beskedet, min stora älskling P(min man) började gråta när jag berättade:( vi åkte hem och hela resten av dagen gick vi som i en dilma...
Tiden gick och ingen från sahlgrenska ringde. Efter någon vecka kom brevet med tiden, den 8 juli hade jag tid så ännu mera väntan. Den 8 juli kom till slut och vi åkte till sahlgrenska där möttes jag av en ganska otrevlig läkare som inte sa något annat än de jag redan fått veta,besöket tog 1,5minut medans på kallelsen stod de att besöket skulle ta 1,5 timme:/
Nåväl jag fick en tid till punktionsmottagningen samma dag för att ta prover på tumören. Vi åkte iväg o uträttade lite ärenden i gbg innan vi hade tid på punktiomen. Väl på punktionen kommer värsta inkompetentta läkaren in babblar massa virrigheter och tar sedan och sticker i handleden 3 ggr för att dra ur celler ur tumören. De konstiga med detra var att tumören sitter på den högra sidan av vänster handled men när han stack så stack han i den vänstra delen av handleden så magkänslan sa med en gång efrer provet att han inte lyckats sticka i själva tumören men jag hoppades på att magkänslan hade fel. Likblekt och alldeles skakig kom jag ut ur provrummet då provtagningen gjorde nåt fruktansvärt ont. De första jag sa till P va att de kändes som att dom inte stuckit i tumören. Han frågade då om dom inte använde ul för att se vart dom sticker men ne de gjorde dom inte och ingen bedövning fick jag heller:(
Sen började nästa vänta , att få provsvaren som skulle ta en vecka....
Vill även tilllägga att jättecellstumör kan sprida sig både till skellettet och lungorna. Så vill jag tillägga att jag under lång tid, kan ej säga hur länge men ett antal månader haft ont i trskten kring bröstbenet en tryckande smärta fast jag har inga svårigheter med andningen. De har kommit och gått under några månader men nu under senaste.1,5 månaden så har de vart mer konstant smärta. Så jag åkte in till kungälv akut den 23 juni då smärtan höll sig stark hela dagen , där togs de blodprover för att kolla infektioner, proppar med mera. De gjordes även lungröntgen och ekg. Men allt såg bra ut så dom trodde på att de kunde va nåt som heter tietes syndrom vilket innebär att man får inflammation i brosket mellan revbenen och bröstbenet. Så de va bara att åka hem och stå ut med smärtan:( den 28 juni ringde mkn läkare från uddevalla till mig för att höra hur de va med smärtan i handleden, jag beskrev att smärtan va kvar och berättade även om smärtan i bröstbenet, hon tyckte de skulke göras en ct- röntgen på lungorna. Torsdagen den 30 fick jag tid för dd, svaren fick jag samma dag och dom visade inget i lungorna men däremot en svullen lymfkörtel men hon tyckte inte den va så stor att de va något att oroa sug över. Så åter igen åkte vi hem utan att direkt veta va smärtan berodde på...