Sjukhusbesök

Var på sjukhuset med W igår. Det var ingen rolig historia, inte för att något var fel på honom utan för allt annat runt i kring.

Jag tog med mig W och E till sjukhuset, vi hade fått en remiss till NÄL i Trollhättan för att kolla varför W har ont i bröstet ibland.

Bilresan upp gick bra, men väl på sjukhuset så började cirkusen. E lyssnade som vanligt inte på någonting och tjurade ihop så fort man försökte säga till honom. Efter ca 40 minuters väntan inne på ett tråkigt litet rum så kommer tillslut läkaren. W och E har vid det här laget stollat upp varandra rätt mycket, åka omkring på stolar m.m. Så när läkaren kommer och ska lyssna på W´s hjärta och lungor så ber jag E hålla sig lite lugn varpå han tjurar ihop fullständigt och börjar grina och skrika så jag tror taket lyfte och rutorna blåstes ut på sjukhuset. Jag får ta med mig honom ut utanför rummet för att försöka få tyst på han.

Går in igen efter ett tag och då håller doktorn på och kollar W´s öron och hals, det såg fint ut. Hon säger att hon ska gå och prata med bakjouren så återkommer hon sedan. Efter ytterligare väntan så kommer en sköterska tillbaka och säger att vi ska bort och göra ett EKG och en lungröntgen på W. EKGt först och självklart ligger det i andra änden av sjukhuset. Barnen blir dock glada, får springa i jättelånga korridorer. W är jätteduktig vid EKG maskinen, ligger stilla och det tar bara några minuter. Så är vi klara. Eftersóm sköterskan sa att det brukar ta längre tid att få plats på röntgen så gick vi nu tillbaka genom hela sjukhuset till barnmottagningen och in på rummet igen. Efter typ 5 minuter så kommer sköterskan igen och säger att vi fått en tid på röntgen. SOm även det ligger i andra änden av sjukhuset, nu börjar E vara trött så det tar ett tag att komma bort till röntgen. Men väl där så får vi vänta över en halvtimme innan vi väl får komma in. Undertiden får vi lyssna till en gammal dam som brutit handleden eller något sitta i sin rullstol och jämra sig.

Tillslut så får vi komma in, men nu är E riktigt trött och tjurig så det blir till att hålla han i famnen vilket han absolut inte vill gå med på. Men vad göra, fick ju vackert ha han i famnen och försöka lugna ner honom. Sedan tillbaka till barnmottagningen igen. W fick tidigare syn på en glasskylt och tjatar nu oavbrutet om att han vill ha glass. Tillbaka på rummet upptäcker jag att klockan är väldigt mycket, måste börja komma hemmåt snart, E behöver äta och jag ska jobba. Säger till sköterskan och tillslut så kommer vi fram till att läkaren ska ringa och meddela svaren på telefon. Så efter 4 timmar på sjukhuset med två terrorister (även världens underbaraste ungar) så får vi äntligen åka hem. Jag som hade tänkt mig ett sjukhusbeshök på kanske max en timme. Usch och fy för sjukhus.

Annars har det väl inte hänt mycket, får passa på och gnälla lite på Idol från i fredags med. Hur *** kan Rabih åka ut och inte Mariette???? jaja, svenska folket har ju visat sig dumma i huvet förut (Läs borgerlig regering m.m.)

De var allt för nu, dags att sussa lite tror jag, klockskrället har vandrat iväg ända till 01.10. Hmm, borde uppfinna något som kan stoppa tiden tror jag. Ska försöka fundera ut något brilljant under natten :-)