Hmm ett annat ögonblick får mig just i detta nu att tänka på massa sjukhusgrejer. I detta fallet på dagen då jag fick beskedet att de va en tumör i handleden. De är konstigt hur man reagerar, jag vet när läkaren sa orden så reagerade jag inte nämnvärt just de sekunderna utan de va när hon började prata om hur man går tillväga sedan med operation o grejer som jag hajjade till -va sa hon nyss? Tumör? Va jag? Då stängdes hela världens runt om mig av, tankar snurrade och jag hajjade ingenting. -tumör? Ska jag dö nu? Ja osv. Så medans hon pratade på om operation o grejer hörde jag knappt/ uppfattade knappt nåt så jag vart tvungen efter några minuter o fråga henne om o säga sakerna en gång till. Efter besöket och beskedet va de tungt, jag visste inte vad jag skulle känna/tänka eller bete mig. Hur fan berättar man en sån sak för sina nära och kära på ett bra sätt? Ja hela världen vänden uppochner! Ett hemskt ögonblick i mitt liv:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar