Jag försöker varenda sekund att dölja de som sker/känns inom mig... Jag har nog alltid vart som person,att jag biter ihop och håller de inom mig, jag hatar och gnälla och jag hatar att tycka synd om mig själv.
Men idag är en dag då de inte går, de brister och tårarna forsar oavbrutet och paniken inombords växer...
Jag sover knappt längre, jag har extrema magsmärtor stundtals, fryser och skakar nästan konstant. Jag har dessutom känt en liknade knöl som den i handleden i övre delen av magen.. De gör ont, hela kroppen skriker att de gör ont..
Så varför åker jag inte in till sjukhuset då?
Ja jag vet jag borde göra de IGEN men jag har inte gjort annat än ränt på sjukhus de senaste månaderna utan hjälp.. Dom känner knölarna, proverna tyder på att något är fel, men ingen vet vad, ingen vill svarar på vad.
Jag har alltid hatat att vistas på sjukhus men de är inget i förhållande till nu, jag får panik, mår illa och blir kallsvettig av att vara på sjukhus. Varför? Jo för man blir idiotförklarad, hånad och nochalerad..
Om samma sak kan man av tio olika läkare få tio olika svar.. Allt från att de är absolut ingenting de går över, till att de nog behöver opereras...
Jag litar inte på sjukvården ett endaste dugg!!!
De enda som gör att jag överhuvudtaget står ut just nu är min familj och vänner! Ni är guld värda!<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar